Fru talman! Jag vill börja med att för ovanlighetens skull yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Det känns väldigt speciellt att för en gångs skull få göra det.
Varför står vi här i dag och diskuterar skyddsjakt? Jo, det är av den enkla anledningen att vi i Sverige i dag inte har en rovdjursförvaltning som är värd namnet. Vi har inte en rovdjursförvaltning som tar hänsyn till de höga koncentrationer av rovdjur som vi har i vissa delar av vårt land.
Som vi hörde här tidigare gav vi i våras ett tillkännagivande som byggde på en motion från Kristdemokraterna om att öka licensjakten i områden med höga koncentrationer. Det har inte hänt någonting - fram till i går, då jag noterade att regeringen åtminstone ämnar ta bort de länsvisa miniminivåerna. Det hörde vi att Isak From nämnde i sitt anförande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg
Fru talman! I rovdjurspolitiken och framför allt vargpolitiken har vi gått från dike till dike. 1965 var vargen fredlös. 1966 var den fridlyst. I stort sett ända sedan dess har den varit fridlyst.
Av flera orsaker måste vargen jagas. Vi hör i dag mycket om vargens beteende - att dess beteende är onaturligt. Det är inte alls onaturligt. Vi har en vargstam som inte har blivit jagad, och därmed är vargen inte rädd för människan. Den har inte lärt sig att människan är en fiende, och därmed är det ytterst naturligt att vargen stryker över gårdsplaner och går längs med djurhagar och så vidare. Där finns det dessutom mat - mat som är mycket lätt att få tag i eftersom den är instängd.
Varför har vi då ingen fungerande rovdjursförvaltning? Den största orsaken, fru talman, tror jag är urbaniseringen. Vi lever längre och längre från naturen. Det gör att allt fler saknar förståelse för hur det är att leva på landsbygden i allmänhet och med rovdjur i synnerhet.
Som vi hörde här tidigare har Värmland, som utgör 4 procent av Sveriges yta, enligt den senaste inventeringen en fjärdedel av hela den skandinaviska vargstammen. Är det någon som är förvånad över att det blir skador? Är det någon som är förvånad över att det blir konflikter?
Det blir ingen votering om detta i dag eftersom klockan är så pass mycket. Men nästa vecka när beslutet ska fattas är de som då är här och voterar med om att fatta ett beslut som i alla fall till en del formar vilket Sverige vi vill ha och vilken svensk landsbygd vi vill ha.
Vill vi ha en levande landsbygd med allt vad det innebär? Vill vi ha en landsbygd med betande mular som ser till att vi har hög biologisk mångfald? Vill vi ha en landsbygd med producenter av mat och material som ersätter CO2-intensiva material? Vill vi ha en landsbygd som ger livskvalitet och bedriva verksamheter såsom djurhållning och jakt under trygga former? Eller vill vi ha en landsbygd som är ett stort Skansen?
Som vi hörde här tidigare tar betänkandet upp fem punkter. Jag kommer inte att rabbla upp dem igen; det är redan gjort. Men skyddsjakt i Sverige är reglerat i 23 § jaktförordningen. Där står bland annat om "hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön". Det är en av hänsynen man ska ta när man ska bevilja skyddsjakt.
Jag noterar att Viltskadecenters riktlinjer, som man följer i detta, inte stämmer helt överens med det som står i 23 § jaktförordningen. Som vi hört tidigare är riktlinjerna dessutom 15 år gamla och inte längre aktuella, vilket man själv säger. De skrevs i en annan tid, när vi hade helt andra koncentrationer av varg.
Vargen är ju ett hunddjur, och de är mycket lättlärda. De lär dessutom av varandra. Om en familjegrupp börjar ge sig på tamdjur hjälper det föga att ta bort en varg. Som vi hörde i ett tidigare inlägg lär de av varandra, så när alfaparet har lärt sig hur man jagar fortsätter avkomman på samma sätt. Det är ofta ensamma djur, som inte har möjlighet att jaga i flock, som tar enkla byten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg
Rackstadreviret hoppar jag över, fru talman, för det beskrev Runar Filper ganska ingående. Men som en förlängning av det är det så att om det fattas beslut om skyddsjakt för en varg i taget, då tar den sammanlagda processen för lång tid. Därför krävs en ny praxis och nya rekommendationer som gör det betydligt enklare så att vi får stopp på de upprepade skadorna.
När vi tidigare diskuterat det här i utskottet har vi pratat om Tyskland. Där har vissa delstater gjort en annan tolkning. Där går man in och plockar bort vargar och till och med hela revir tills skadorna upphör. EU har inte agerat på detta. Annars är ju vi i Sverige väldigt duktiga på att gömma oss bakom EU. Det är en favoritgren vi har - vi skyller gärna på EU. Om det sedan håller hela vägen är inte så noga, men det är lätt att skylla på EU.
Fru talman! Ska vi få acceptans för rovdjuren och rovdjursförvaltningen måste vi ta människors problem på allvar och inte sätta ett storstadsfokus på frågorna. Om man negligerar problemen, negligerar människors upplevelser och känslor, och sedan blir förvånade över den förkastliga illegala jakten - ja, fru talman, då har man inte förstått. Det här berör människors vardag, och det berör människors vardag djupt.
Vi har ganska många forskningsrapporter, varav en är väldigt ny, som är tydliga med att om vi vill minska den illegala jakten ska vi öka den legala. Ge människor makt över sina liv! Illegal jakt är ett otyg som förstör för oss laglydiga människor. Därför måste vi göra det vi kan för att få bort den. Ett sätt, som också forskningen stöder, är att öka legal jakt.
Skyddsjakt ska inte behöva ta hänsyn till den genetiska statusen hos vargen som orsakar skada. Att ha olika måttstockar för skador som en genetiskt viktig varg och en icke genetiskt viktig varg gör rimmar illa med syftet med skyddsjakt.
I Norge kallar man det skadedyrfelling, och det är just vad det är - man tar bort skadedjur.
Som vi hört tidigare i debatten är det många som har åsikter om det här. Men det är inte föreningsliv eller naturvärnarorganisationer som äger tolkningsföreträde av direktivet; det är politikerna i medlemsländerna och EU-domstolen.
Det finns undantag från skyddsbestämmelserna kring varg i § 16, där man skriver om socioekonomi, människors trygghet, kultur och så vidare. Direktivet sätter inte vargen före människan. Det består av 13 sidor, som man sedan har förvanskat till tusentals sidor som dessutom aldrig helt har prövats i domstol.
I dag ser vi att möjligheter till skyddsjakt inte tolkas utifrån direktiv eller EU-rätt utan tyvärr ofta utifrån olika personers och organisationers synpunkter och åsikter. Var är rättssäkerheten, fru talman?
Jag noterar att min tilldelade talartid har gått ut. Därför vill jag avsluta med att säga att vargen är statens vilt, och den förvaltas väldigt begränsat. Det är inte alls som med flera andra arter som också är statens vilt, där vi har en reell jakt. Gör statens vilt skada är det inte mer än rätt att staten står för kostnaderna. Den föder ju upp varg på andra personers egendom.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Skyddsjakt på varg
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Riksrevisionens rapport om statliga åtgärder för fler miljöbilar