Fru talman! Kanske skulle en sådan här debatt med den viktiga och intressanta rubriken "Nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande" läggas på årets kallaste dag, inte en av de varmaste och ljusaste vi har i landet. Det hade kanske satt lite mer fart på frågan, vad vet jag. Hur som helst har vi fått en god inledning till om vad betänkandet handlar om. För att inte glömma bort det yrkar jag bifall till reservation 1.
Det finns egentligen mycket att säga om regeringens proposition, men jag ska koncentrera mig till några av de reservationer som vi kristdemokrater har eller finns med på i betänkandet. Ämnet är viktigt och intressant och innebär faktiskt också förväntningar. Inledningsvis tycker jag att det hade varit av större vikt att regeringen koncentrerat sig och satsat mer på till exempel de nio insatsområdena jämfört med energideklarationerna. Tänk om vi i dag hade haft ett rejält åtgärdspaket när det gäller det nationella programmet! I propositionen, som ligger till grund för betänkandet, finns bara bedömningar och planerade insatser.
Fru talman! Vi kristdemokrater tycker att det är bra med åtgärder för energianvändandet i bostadssektorn. En effektivisering av energianvändandet är viktigt i omställningen till ett mer hållbart samhälle. En minskning av de klimatpåverkande utsläppen måste vara av högsta prioritet inom alla samhällssektorer och politikområden. Bostadssektorn är den sektor i samhället där utsläppsminskningen av växthusgaser hittills har varit mest betydande och där det sannolikt finns störst potential att minska utsläppen ytterligare. Den stora frågan är hur detta kan göras, och där måste tyngdpunkten ligga. Det är stor skillnad på energieffektivisering och energismart byggande och energideklarationer. Man sparar ju ingen energi på att bara utfärda energideklarationer.
Nu ska jag något kommentera dels målet för energieffektivisering, dels energideklarationen. Först om målet, som behandlas i reservation 1.
Precis som det står i betänkandet fastställdes den nuvarande formuleringen av delmålet om energianvändningen med mera i byggnader så sent som i höstas. I propositionen lägger regeringen fram ett nytt mål som ska ersätta det nyss antagna, eller vad menas egentligen i dagens betänkande? Vi kanske kan få ett klargörande på den punkten från Socialdemokraterna.
I det aktuella avsnittet i propositionen framgår inte riktigt om detta mål ska ersätta nuvarande delmål. Inte heller framgår det av förslaget till riksdagsbeslut. Precis som vi skriver i reservationen anser vi att regeringens förslag när det gäller mål som är fastlagda av riksdagen i fortsättningen måste ges en tydligare utformning. Till år 2020 ska beroendet av fossila bränslen för energianvändningen i bebyggelsesektorn vara brutet, samtidigt som andelen förnybar energi ökar kontinuerligt.
Beskedet från oss borgerliga partier som står bakom reservation 1 är att vi står fast vi den gemensamma uppfattning som vi redovisade hösten 2005 i samband med riksdagens behandling av propositionen
Svenska miljömål
. Det torde väl vara viktigt att fokusera på minskningen av fossila bränslen i detta delmål. Det handlar också om en tydlig och realistisk markering av hur stor minskning av växthusgaser som bostadssektorn kan bidra med. I stället för en bruten energianvändning borde det aktuella delmålet ha följande formulering:
"Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 2010 än 1995. Bostadssektorn bör minska sitt bidrag till utsläpp av växthusgaser med minst 40 % till 2020 jämfört med utsläppen 1995. Detta skall bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska samt genom en övergång till uppvärmning som inte baseras på fossila bränslen."
Fru talman! Slutligen vill jag ta upp hur vi kristdemokrater ser på den mest heta frågan just nu som gäller energideklarationerna. Precis som jag sade inledningsvis tycker vi att det är bra med åtgärder för att minska eller effektivisera energianvändandet i bostadssektorn. Utan EU-åtgärder eller insatser från regering och riksdag tror jag att den ekonomiska verkligheten gör att både fastighetsägare och hyresgäster alltmer ser en vinst i olika energiåtgärder. Därför borde regeringen ha ägnat mer energi, om uttrycket tillåts, åt de åtgärder som skissas i handlingsprogrammet.
Det krävs en bred uppsättning styrmedel som skapar goda ekonomiska och praktiska incitament för fastighetsägare, boende och andra nyttjare av lokaler. Ägarna av bostadsfastigheter, oavsett om det är småhus eller flerbostadshus, är onekligen de viktigaste samhällsaktörerna att samverka med i fråga om energieffektivisering i bostadssektorn. Ändå har regeringen valt att förbigå de mycket allvarliga invändningar som bostadsägarnas olika företrädare framför i sina remissvar och i andra sammanhang. Det är för långtgående förslag som kommer att innebära ett onödigt tungrott system med omfattande byråkrati och kostnad för alla berörda.
Den samlade kritiken från de olika aktörerna som ska verka utifrån lagen om energideklarationer är tydlig, och om nu inte ni i majoriteten vill lyssna på oss i oppositionen borde ni lyssna mer på den samlade kritik som ni fått.
Låt mig bara sammanfatta kritiken från några av organisationerna. Till exempel har Sabo förslag till en frivillig modell som prioriterar de 25 % av fastigheter som har den största energihushållningspotentialen. Sabo anser att denna modell bör testas i full skala under en tioårsperiod.
Fastighetsägarna har tillsammans med hyresgästerna förespråkat att deklarationen ska delas upp i två steg. Det första steget ska vara att deklarera energiprestanda med hjälp av uppmätta värden. Byggnader med dålig energiprestanda ska i ett andra steg besiktigas och få byggnadsspecifika åtgärdsförslag för att förbättra energiprestandan. Den certifiering av experter som kan förväntas fördyrar och komplicerar energideklarationsförfarandet. Fastighetsägarna har också med kraft ifrågasatt nyttan i relation till kostnaderna av att Boverket ska föra ett register över energideklarationer och besiktningsprotokoll.
Jag vill också nämna Villaägarnas Riksförbund, som menar att EU-direktivet har övertolkats och tror mera på frivilliga initiativ. Villaägarna bedömer att systemet med certifierade experter är ineffektivt och kostnadsdrivande och att EU inte ställer krav på certifierade experter. I stället förordas att en energideklaration, liksom vid allmän fastighetstaxering, ska upprättas av fastighetsägaren och sändas till en oberoende expert, vilket gör att man kan undvika att skapa en ny konsultkår med certifierade experter.
Sammantaget visar dessa ifrågasättanden och farhågor att regeringen inte valt ett väl avvägt sätt att genomföra direktivet om byggnaders energiprestanda. Regeringen behöver avstanna lagstiftningsprocessen och i god ordning tillgodogöra sig de synpunkter som berörda och medverkande samhällsaktörer givit uttryck för. Riksdagen bör därför avslå förslaget till lag om energideklaration för byggnader och begära att regeringen återkommer till riksdagen med ett förändrat förslag till lagstiftning för att genomgöra Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda.
Slutligen, fru talman, som ständig ersättare i bostadsutskottet vill jag naturligtvis tacka kolleger för gott samarbete och tacka också bostadsutskottets kansli för ett fantastiskt fint arbete under mandatperioden.