Herr talman! Detta är ett litet udda ärende. Vi har en situation där Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gjort en ringdans där man har funnit varandra och känner: Nu är det dags att agera.
Jag tillhör dem som, när jag uppfostrar mina barn, nogsamt säger: Allt man kan göra, det ska man inte göra eller bör man inte göra.
Det ni håller på med nu är fullt möjligt att göra. Men det är extremt olämpligt. Ni ställer den svenska förvaltningsprocessen på ända. Jag har mycket svårt att förstå syftet med detta, annat än att det är ett gemensamt intresse från fyra partier i opposition, i er iver att krama varandra och dela ut nålstick till regeringen.
Med detta sagt kan man konstatera att frågan är väckt med anledning av att Domstolsverket har ett uppdrag att ständigt se över sin inre och yttre organisation, vilket är ett rimligt uppdrag till en myndighet, i det här fallet just till Domstolsverket när det gäller våra domstolar.
Ser man det historiskt kan man se att vi har genomgått en hel del renodling av verksamheten som det har rått bred enighet om. Däremot har det varit en hel del diskussion om den yttre organisationen.
Man kan konstatera att det också tidigare har varit debatter när vi har haft den här ordningen. Även om vi från tidigare opposition aldrig har kommit på att ta några utskottsinitiativ så har vi diskuterat lämpligheten. I rask takt slogs det ju svenskt rekord i domstolsnedläggningar. De låg som på pärlband och avskaffades och lades ned av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Jag är dock lite glad att man nu - vad jag förstår av förslaget i betänkandet - har insett att det kanske inte alltid var det bästa. Det är ingen slump att de domstolar som nu diskuteras i en promemoria från Domstolsverket är kvar. Det var därför att vi då lyckades rädda dem undan nedläggningarna. Socialdemokraterna hade säkert velat gå längre.
Under detta ligger en stor utmaning: att utveckla svenska domstolar. Jag vill hålla med föregående talare om att vi får diskutera det vid ett annat, lämpligare tillfälle. Det är ju klart att vi måste ta upp frågan med rekrytering, autonomi och hur vi - oavsett den yttre organisationen - långsiktigt försörjer våra domstolar med de absolut bästa juristerna, för att känna att vi har en rättsstat i den toppklass som vi alla är överens om att vi ska ha även framgent.
Just nu är det förvånande att se hur fyra oppositionspartier gör det man kan, fast man inte borde, i sin vilja att välta upp och ned på svensk förvaltningstradition. Det är inte särskilt imponerande.
Bifall till reservationen!
(Applåder)