Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för en god redogörelse för något som är väldigt vackert, nämligen föreningsdemokrati och möjligheten att organisera sig kring gemensamma intressen och en sådan glädjefylld aktivitet som idrott.
Lars Isacsson redogjorde förtjänstfullt för medlemsengagemang och vad det kan innebära inom idrotten. Men i min bok är det väldigt tydligt att om idrottsrörelsen skulle vilja ändra på saker och ting har de den möjligheten, men det skulle naturligtvis påverka hur statens relation till idrottsrörelsen ser ut på olika sätt. Jag tycker och har varit tydlig med att detta är en fråga som ägs till hundra procent av idrottsrörelsen. Det är regeringens uppfattning som jag redogör för här. Det finns inga ambitioner att överpröva idrottsrörelsen när det gäller regeln.
Nu till Lars Isacssons övriga frågor. De var många, och jag ber om ursäkt om jag missar någon. Regeringen har ambitioner på idrottsområdet, inte minst när det gäller bredden och alla barn som har trillat ur idrottsföreningar under pandemin. Hur kan vi stötta och hjälpa dem så att de hittar en väg tillbaka? Hur kan vi se till att fler kommer i åtnjutande av föreningsidrott?
Vi satsar 100 miljoner kronor särskilt på föreningsidrott i utsatta områden, för att skapa möjlighet till en bredd av idrotter, där föreningsidrotten ibland är svagare och ibland finns på plats men kan behöva extra stöttning. Detta vill regeringen ge.
Vi arbetar just nu också med ett fritidskort för att öronmärka medel för barns och ungas fritidsaktiviteter och möjligheter att delta i en idrottsklubb, särskilt när de återfinns i socioekonomiskt utsatta sammanhang och uppfattar att de egna träningsavgifterna eller medlemsavgifterna konkurrerar med familjens hushållsekonomi och att de därför slutar. Det är denna situation vi vill undvika. Vi vill se till att fler barn kan komma med och känner att det finns stöd för att de ska kunna röra sig och att de därmed också får tillgång till fler närvarande vuxna i sitt liv och en aktiv meningsfull fritid men också en bättre grund för jämlik hälsa.
Regeringen tycker att det är angeläget att se på förutsättningarna för elitverksamhet. Hur ser det ut för våra stora sporter? Fotboll och hockey har nämnts, men det vi kommer fram till är naturligtvis relevant också för andra idrotter. Hur ser det ut med förutsättningarna för talangutveckling? Detta ägs till stor del av idrottsrörelsen själv, men där kan såklart regeringen se om det finns något vi kan stötta med som är rimligt att göra.
Vi kommer att behöva se på anläggningsfrågan på olika sätt. Vi vet att den är angelägen. Hur kan vi få träningstider för både killar och tjejer? Detta spelar naturligtvis roll för hur vi klarar möjligheten till högstaligor och elitverksamhet i Sverige. Finns det annat vi kan titta på? Finns det skatteregler? Finns det andra typer av regelverk som vi behöver se över på något sätt? Detta är frågor som också kan komma att belysas i ett sådant projekt.
Jag återkommer gärna till riksdagen och den offentliga diskussionen om detta på olika sätt framöver och ser fram emot Lars Isacssons och andras inspel i ett sådant arbete.