Fru talman! Om man tittar på regeringens och Sverigedemokraternas förslag till budget ser man att det inte är någon tvekan om att vi satsar på bredden. Det är satsningar på idrott i utsatta områden, på fritidskort och på bättre tillgång för äldre till idrott så att de på det sättet kan få bättre hälsa, större livskvalitet och mer välbefinnande också uppåt i åren. Idrott är faktiskt något man kan hålla på med hela livet. Jag tycker att det är bra och angelägna satsningar som regeringen vill göra.
Låt oss återkomma till om det finns något ytterligare vi kan göra för att stärka möjligheterna vad gäller konkurrenskraften för svensk idrott så att vi kan få fram de förebilder som spelar roll för att barnen och ungdomarna ska vilja fortsätta att satsa på sin idrott.
Jag delar Lars Isacssons syn att det utan en bra bredd är väldigt svårt att få en god elitverksamhet. Vi har i dag en situation där alltför få barn rör sig tillräckligt. Vi har sämre kondition men också sämre koordination än vad vi har haft tidigare, och där är det viktigt att se till att fysisk aktivitet skapas bland många. Där har vi mycket att göra.
Vi är också beredda att se över vad vi kan göra för att stärka konkurrenskraften i elitverksamheten i dag. Regeringen har till exempel intervenerat i ett mål i EU-domstolen gällande hur man ska se på inhemskt fostrade spelare. Är idrotten en arbetsmarknad precis som andra, eller finns det särskilda villkor som bör få gälla för idrottsrörelsen och idrottsklubbar? Det tycker vi. Det är ett sätt att försöka värna svensk talangutveckling och våra ligors möjlighet att konkurrera med klubbar ute i Europa.
Man kan naturligtvis, vilket regeringen också är beredd att göra, inventera olika områden och se vad vi kan göra ytterligare. Det låter som att Lars Isacsson inte har jättemycket emot detta, men det återstår väl att se här i den sista debattomgången.