Fru talman! Naturen är gratis. Det enda som kostar är människans arbetstid.
När vi gräver hål i jordskorpan på jakt efter mineraler, skövlar skogsekosystem och gör om till skogsråvara eller bottentrålar haven i jakt på det marina livet kostar det alltså inte mer än tekniken, bränslet och den tid vi lägger ned på det. Det är det som beskattas. Ofta är det faktiskt mindre än så, eftersom stora företag ses som hjältar som skapar jobb. Därför subventioneras de stora industrierna i sin rovdrift på naturens resurser.
Fru talman! Vi har glömt att naturen tillhör oss alla. Vi ska alla kunna åtnjuta naturen för rekreation och matförsörjning. Varför låter vi då ett enstaka företag brutalt förstöra hela ekosystem med sin bottentrålning?
Vi håller med Centerpartiet och tycker att mer av den skatt som härrör från till exempel vattenkraft bör stanna i de regioner den kommer från.
Ett exempel på bottentrålning är att en enda industritrålare i Stockholms skärgård har fiskat upp 175 gånger mer strömming än alla Stockholms fiskare tillsammans. Men fisken tillhör oss alla. Enligt SCB uppgick värdet av vår gemensamma fisk till 921 miljoner kronor under 2018. Men företaget betalar ingen skatt på detta. Enligt en rapport från OECD ger OECD-länderna dessutom statligt stöd till fiskerisektorn om 130 miljarder kronor.
Fru talman! Också vår jordskorpa reas ut till internationella riskkapitalister. Det ställs inga ordentliga krav på att bolagen ska kunna ta ansvar för oförutsägbara händelser eller kunna återställa marken efter sig. Den notan skickas till skattebetalarna. Varje gruva kostar i genomsnitt 200-300 miljoner kronor för skattebetalarna att återställa. Företagen i fråga betalar knappt någon skatt. Den nuvarande mineralavgiften på 2 promille är ett skämt, och Sverige ligger otroligt lågt i internationella jämförelser av avgifter och skatter på mineraler.
Gruvindustrin är också subventionerad på olika kreativa sätt. Till exempel betalar gruvnäringen ingen deponiskatt, trots att den står för mer än 90 procent av allt avfall i Sverige.
Fru talman! Världens mark, det vill säga det vi går och står på - ja, jorden själv - blir alltmer koncentrerad i den ekonomiska elitens händer. Ändå är debatten om skatt på mark nästan obefintlig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Punktskatt
I EU består bara 1 procent av jordbruket av industriella jordbruk, men de tar upp 20 procent av ytan. Jordbruken på över 100 hektar, det vill säga 3 procent av EU:s jordbruk, tar upp 50 procent av jordbruksmarken. Vi känner igen mönstret: Allt färre äger allt mer.
I takt med att världens natur skövlas av kapitalismens girighet utkonkurreras även familjeföretagen. Alla förlorar, utom eliten.
Nestlé har sugit ut dricksvatten från ursprungsbefolkningar runt om i världen och sålt det i flaska medan de som bor där inte kan dricka bort törsten.
Samtidigt hävdas det att vi inte har råd att skydda naturen. Med detta menas egentligen att vi inte vill avstå från maximal avkastning, som är det vi har väntat oss.
Av Sveriges statsbudget går 0,19 procent till naturvård. Det kan jämföras med de ca 6 procent som läggs på militären. Det handlar om vår tro på evigt och konstant växande avkastning och racet för att omvandla den ovärderliga naturen till monetära värden.
Vi måste komma ihåg att ekosystemen utgör hela vår primärekonomi. Det är därifrån allt liv och vårt liv kommer: tomaterna i affären, vattnet i kranen och luften i våra lungor. Allt detta tar vi för givet, och det kommer tack vare naturen till oss. Ändå är det både gratis och lagligt att tillintetgöra naturen.
Fru talman! I en grön anda brukar det ofta sägas att det ska vara lätt att göra rätt, men jag vill lägga till att det måste bli omöjligt att göra fel, när att göra fel bär med sig världsförstörande konsekvenser där det inte spelar någon roll om man är höger eller vänster.
Vi kan alltså komma en bit på vägen att göra det lätt att göra rätt med en grön skatteväxling. Men det pågår ändå ett race to the bottom där företagen hela tiden tittar på var det finns sämst miljölagstiftning och var det är billigast att utvinna naturresurser. Därför måste vi i Sverige verka för en internationell lag som kriminaliserar storskalig miljöförstörelse och komplettera Romstadgan med ekocidlagstiftning. Detta är en kamp som Olof Palme initierade och som vi miljöpartister har tagit efter. Jag hoppas att fler partier ska följa oss i den kampen.