Fru talman! Jag ska försöka vara snabb men kanske inte fullt så snabb som föregående talare här i talarstolen.
Fru talman! Det ärende som vi diskuterar nu handlar till en del om hur vi ska klara av att skydda samhället mot de klimatförändringar som redan i dag påverkar oss och som kommer att bli mycket mer dramatiska i framtiden. Miljöpartiet har motionerat om ett stort antal åtgärder i syfte att göra vårt samhälle mer robust så att livsnödvändiga samhällsfunktioner inte bryter samman.
Klimatförändringar har, som sagt, redan börjat ske. Även om vi genast minskar de globala utsläppen kommer en viss temperaturökning att äga rum. Redan temperaturökningen nu kommer oundvikligen att få konsekvenser för samhället i form av översvämningar, ras, skred och stormar.
Översvämningen 2000 i Arvika är ett exempel på vilka konsekvenser sådana klimatrelaterade naturkatastrofer kan få. Glafsfjordens vattennivå nådde den 29 november 2000 en nivå som var mer än tre meter över normalvattennivån. Det gjorde att staden i nästan tre månader, från november 2000 till januari 2001, stod under vatten.
SJ:s tågtrafik ställdes helt in under de värsta översvämningarna. Sjöfarten hindrades, och översvämmade vägar störde allvarligt vägtrafiken. Kostnaderna för samhället har beräknats till 200 miljoner kronor - för en enda översvämning!
Den översvämningsrisk som klimatförändringarna medför drabbar vår bebyggelse hårt. Vägar och järnvägar men också dricksvattenförsörjningen riskerar att slås ut. Redan med dagens klimat finns risken att drygt sex miljoner kvadratkilometer översvämmas i genomsnitt en gång per hundra år. Den här ytan kommer sannolikt att öka enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen. Även risken för ras och skred kommer att öka.
Ni kommer kanske ihåg att en sträcka på flera hundra meter av E 6:an i Munkedal raserades den 20 december 2006. Sådana händelser kan bli betydligt vanligare i framtiden.
Fru talman! Även elsystemet beräknar man kommer att påverkas mycket av klimatförändringarna. Stormen Gudrun var en tydlig läxa. Vi lärde oss vilka stora effekter på elförsörjningen som väderhändelser kan få. Under stormen blev mer än 660 000 abonnenter utan el. Närmare 30 000 kilometer ledningsnät skadades. Ungefär en tiondel krävde en komplett nybyggnation. En vecka efter stormen saknade ett stort antal abonnenter fortfarande el. För somliga boende på landsbygden varade avbrottet i upp till 45 dagar.
Elförsörjningen är också en grund för centrala samhällstjänster såsom vattenförsörjning och avloppshantering. Att den fungerar är därför av central betydelse för att vi ska kunna upprätthålla ett väl fungerande samhälle.
Totalt orsakade stormen Gudrun skador till en kostnad av nästan 2 miljarder kronor. Ersättningen till dem som drabbades av strömavbrott uppgick till det hisnande beloppet 650 miljoner kronor - detta för en enda storm!
Det är också intressant att notera att stormen även medförde att kärnkraftverket på västkusten under en tid stängdes av. Uppenbarligen är kärnkraften en energikälla som inte är tillförlitlig när klimatförändringarna i framtiden gör att stormstyrkan ökar.
Fru talman! För att säkerställa att elsystemet klarar klimatförändringarna och tryggar befolkningens elleveranser även i framtiden när stormarna väntas bli allt intensivare på grund av klimatförändringarna behöver vi säkerställa att myndigheter utpekats att ta fullt ansvar för elförsörjningen.
Energimyndigheten har nu fått i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät analysera energisektorns sårbarhet inför framtida extrema väderhändelser. Det välkomnar vi, men vi tycker inte att det är tillräckligt.
Klimat- och sårbarhetsutredningen sade i sitt slutbetänkande att Energimarknadsinspektionen måste få ett förtydligat ansvar beträffande de regionala och lokala elnäten så att dessa klarar klimatförändringar och extrema väderhändelser. Här har regeringen inte agerat, vilket ökar risken för stora elavbrott igen liknande dem i samband med stormen Gudrun och för att de till och med kan bli allt vanligare i framtiden.
Vi anser att det är dags för regeringen att agera och att ge även Energimarknadsinspektionen det ansvar som Klimat- och sårbarhetsutredningen föreslagit.
Med detta yrkar jag bifall till den samlade oppositionens reservation 1.