Fru talman! Nu ska vi förhoppningsvis påbörja dagens sista ärendedebatt. Den handlar om elmarknaden.
Före och under 2006 års valrörelse var tonläget väldigt högt om elmarknaden och elpriserna. Med feta rubriker förespeglades det att basindustrin inom en snar framtid måste lämna landet och tiotusentals jobb var i fara. Landets exportinkomster skulle minska drastiskt. Det var synen på elpriserna och deras utveckling som låg bakom dessa rubriker.
Frågan är vart kritikerna har tagit vägen i dag, för nu finns det verkligan skäl att känna oro för elprisernas utveckling och därmed för jobben i basindustrin.
Vi ska nu debattera elmarknadsfrågor. Det handlar om nätet och om att distribuera el, det handlar om konkurrens, det handlar om att minska utsläppen av klimatgaser, och det handlar om internationell handel med el. Men ytterst handlar det om jobben och om välfärden.
Efter avregleringen av elmarknaden i mitten av 90-talet har en nordisk elmarknad, kallad Nordpol, växt fram och successivt utvecklats. I Nordpol ingår de nordiska länderna, och vi ser det positiva i att även de baltiska länderna ska införlivas i detta system.
Skälen till att vi måste ha en stor marknad är utbyggnaden av förnybar energi. Det gäller framför allt att balansera vindkraft, men det kan också på sikt gälla vågkraft och solenergi.
Regionen måste vara så stor att man kan balansera olika vädersituationer inom marknaden. Om det blåser hårt i Danmark och är vindstilla och kallt i norra Sverige ska man kunna överföra el hit och tvärtom vid det omvända förhållandet. Vår stora andel vattenkraft är en stor tillgång som reglerkraft i ett system med mycket utbyggd vindkraft.
Priset på elen i Nordpol sätts av marknaden, och den så kallade marginalkostnadsprincipen tillämpas. Det innebär att priset på den sist producerade kilowattimmen sätter priset på all el oavsett hur den tillkommit. Mer än hälften av vår el kommer från vattenkraften som har bland de lägsta driftskostnaderna, men priset på elen sätts av produktionskostnaden för kolkondens eftersom den är dyrast. För närvarande finns det behov av kolkondens i Nordpols system eftersom produktionskapaciteten av de billigare framställningsmetoderna inte räcker till.
Systemet gör att de kraftproducenter som äger mycket vattenkraft, och för den skull också dagens kärnkraftverk, får väldigt höga vinster. Därför ligger det i bolagens intresse att ha kvar kolkondensen i systemet för att hålla elpriset uppe på en hög nivå.
För några månader sedan var några av oss och besökte Vattenfalls anläggning vid Schwarze Pumpe i Tyskland för att studera deras försöksanläggning, som de kallar för sin Dinky Toys-anläggning, för att separera och lagra koldioxid.
Vi kunde konstatera att den kostnad som det för med sig att införa denna metod läggs på toppen av priset och kommer därför att tas ut även på svensk vattenkraft om vi fortfarande är beroende av kolkondens i Nordpolsystemet.
Fru talman! Beroendet av kolkondens och därmed dess påverkan på elpriserna kan byggas bort. Vi är på god väg. Genom satsningarna på framför allt förnybar energi är vi på väg att få ett betydande elöverskott inom Nordpol. Det skulle innebära att vi kan hålla lägre elpriser inom Nordpol i det kalla norra Europa som kompensation för den klimatnackdel som det medför.
Vi socialdemokrater anser till skillnad från regeringen att vi i första hand ska prioritera utbyggnaden av den nordiska marknaden inklusive Baltikum innan vi ger oss ut på några äventyrligheter på en europeisk marknad som inte fungerar. Risken är uppenbar att en större integration i ett europeiskt marknadssystem som i dag inte finns skulle få negativa konsekvenser för den svenska elmarknaden i form av högre priser.
På längre sikt, när Europa har skapat en fungerande marknad och när alla utifrån sina förutsättningar bidrar till omställningen av energisystemet, kan det bli aktuellt med en vidare sammankoppling, men dessa förutsättningar ligger för närvarande långt borta.
Regeringen och utskottsmajoriteten är av en helt annan uppfattning. Ni vill påskynda sammankopplingen med övriga Europa. En sådan sammankoppling och stora investeringar i överföringskapacitet innebär att kolkondensen kommer att vara kvar i vårt system och därmed dess prishöjande effekt. Det som basindustrin var så rädd för i valrörelsen kommer att bli verklighet och permanentas för lång tid framöver.
Vår svenska basindustri är mycket konkurrenskraftig och har starkt bidragit till att bygga upp välfärden i landet. Den förädlar i stor utsträckning våra råvaror. Den ger många jobb men kräver också mycket energi i form av el. I det sammanhanget ska man se elen som en råvara som förädlas i produkter som till mycket stor del bidrar till våra exportinkomster.
På grund av vårt geografiska läge med långt till de stora marknaderna och med högre transportkostnader som konsekvens, behöver basindustrin lägre energikostnader än sina konkurrenter med en stor hemmamarknad.
Ett högt elpris leder också till att priset pressas upp på skogsråvaran eftersom det blir lönsamt att framställa energi även av högkvalitativt virke och massaved. Detta jublar säkert den enskilde skogsägaren över, men det får konsekvenser för sysselsättning och exportinkomster. Färdiga skogsindustriprodukter ger fem sex gånger större exportinkomster än vad energivärdet är.
Man kan misstänka att den blå alliansen vill hålla priset uppe för att det ska bli lönsamt att bygga nya kärnkraftsreaktorer. Ny kärnkraft visar sig mycket dyr och har svårt att av egen kraft klara konkurrensen med det förnybara.
Det som regeringen nu gör är att ställa möjligheter till export av kärnkraft mot jobben i basindustrin. Det leder i motsatt riktning mot vad all världens länder, som sitter på värdefulla råvaror, strävar mot, nämligen att bygga upp ett kunnande i världsklass och vidareförädla råvaror till produkter som efterfrågas på den internationella marknaden. Den högerledda politiken leder oss tillbaka till ett råvaruproducerande land, och vi ska sysselsättas med att utföra tjänster åt varandra.
Fru talman! Det är att beklaga att regeringen inte seriöst ville träffa en blocköverskridande överenskommelse för hela energiområdet. Sammanhållningen i regeringen sattes före landets bästa.
Det är tydligt att det finns krafter i regeringen som vill ställa om vårt energisystem och anpassa elmarknaden så att omställningen underlättas. Men det finns också krafter som vill återföra landet till att vara en råvaruproducent och till att exportera både jobb och våra råvaror. Nu har regeringen försökt göra allting, men det fungerar inte. Man måste prioritera. Ni har prioriterat bort jobben, till förmån för dem som äger råvaran.
Direktörerna och de anställda i basindustrin har all anledning att vara oroliga över denna utveckling.
Fru talman! Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet i reservation 1 utvecklat vår syn på elmarknaden. Vår utgångspunkt är att elmarknadspolitiken ska utformas för att
bidra till att högt ställda klimatmål uppnås
trygga sysselsättningen
skapa nya arbetstillfällen.
Det gör vi genom att i första hand prioritera den nordiska elmarknaden och underlätta införandet av förnybar energi i systemet. På den svenska energimarknaden har vi i det närmaste oligopol med ett fåtal aktörer. Konkurrensen måste väsentligt förbättras.
Det är först när den europeiska marknaden uppfyller elmarknadens konvergenskrav som en vidare integration är aktuell.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
(Applåder)