Fru talman! Jag ska i mitt anförande belysa betänkande KU15,
Riksdagens arbetsformer m.m.
Jag vill lyfta fram jämställdhetspolitiken, riksdagsledamöternas bisysslor och arvoden samt statsrådens och riksdagsledamöternas ersättningar efter fullgjort uppdrag. I betänkandet har Vänsterpartiet tre särskilda yttranden och två reservationer.
Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det är en självklarhet för många av oss, men det är trist att inte alla anser att det är just en självklarhet. Det finns enormt mycket att göra inom detta område. Vi som sitter här i denna riksdag måste på allvar ta till oss verkligheten, inte blunda för den eller titta bort. Det är dags att alla öppnar sina ögon och klart och tydligt ser och tar till sig verkligheten och arbetar för att ojämlikheten mellan könen blir utgångspunkten för politikens utformning.
Syftet med jämställdhetspolitiken måste vara att genomföra reformer som förändrar maktförhållanden mellan könen. Alla vi som inte blundar vet att ojämlikheten mellan könen finns både i det offentliga livet, till exempel inom arbetslivet, där det tydligast märks när det gäller lönesättning, och i privatlivet när det gäller till exempel uttag av föräldraförsäkring eller mäns våld mot kvinnor. Kvinnors verklighet skiljer sig ofta från mäns verklighet, och detta måste politiken ta hänsyn till.
Hur sker då arbetet här i riksdagen? Jo, samtliga utskott förutom arbetsmarknadsutskottet saknar formella förutsättningar för att behandla jämställdhetsfrågor inom sina sakområden. Detta är illa, mycket illa vill jag säga. Vänsterpartiet vill därför att alla utskott ska ha en plattform för att kunna föra upp jämställdhetspolitiska frågor inom sina sakområden. Vi är förtroendevalda, och det är dags att vi i alla lägen representerar alla som bor i detta land, det vill säga både män och kvinnor.
Ett led i arbetet är att i våra utskott få en formell plattform för att föra upp jämställdhetsfrågor inom respektive sakområde. För att kunna kvalitetssäkra detta jämställdhetsarbete i samtliga utskott och för att tydliggöra att detta arbete inte kan väljas bort anser Vänsterpartiet att det även behövs en kontrollfunktion för riksdagens jämställdhetsarbete.
Summa summarum: För det första vill Vänsterpartiet att riksdagen ger i uppdrag till riksdagsstyrelsen att pröva vilka åtgärder som är nödvändiga för att riksdagens samtliga utskott ska få en formell plattform för att föra upp jämställdhetsarbetet. För det andra vill Vänsterpartiet att riksdagsstyrelsen utreder på vilket sätt en jämställdhetsrevision av riksdagens utskottsarbete på bästa sätt kan genomföras.
Vi har inte fått gehör för detta, vilket jag tycker är sorgligt och under all kritik. Jämställdhetspolitikens uppgift är att synliggöra de olika maktrollerna i vårt samhälle och i privatlivet. Kan vi inte i denna församling se till att vårt arbete organiseras så att jämställdhetsfrågorna behandlas inom varje sakområde, då tycker jag verkligen att vi visar att detta inte är ett viktigt område.
Det är som jag sade sorgligt och också bedrövligt att många i denna kammare blundar för ojämlikheten mellan könen, som existerar dagligen i samhället i arbetslivet och i privatlivet.
Fru talman! Riksdagsledamöternas arvoden har höjts från 30 300 kronor till i dag 54 500 kronor under loppet av elva år. Det är nästan 25 000 kronor. Ingen dålig utveckling, vill jag säga.
Nivån på arvodena diskuteras i olika sammanhang i medierna och bland allmänheten. Det finns de som anser att våra arvoden ska vara höga för att det ska minska risken för att vissa ledamöter skulle avstå från att kandidera på grund av det skulle innebära en inkomstminskning. Det argumentet tycker jag är väldigt löst. Det är väl inte om jag får mer i plånboken som ska avgöra om jag vill kandidera till ett förtroendeuppdrag eller ej? Det bör väl i rimlighetens namn vara att jag vill förändra samhället till i mitt tycke det bättre och föra fram mitt partis politik, eller hur? Jag ska väl representera dem som valt mig och gett mig förtroendet? Det är i alla fall därför jag är här.
I internationell jämförelse är de svenska riksdagsledamöternas arvoden inte speciellt höga. Men för Vänsterpartiet handlar det inte om pengar i börsen, utan om vår trovärdighet. Jämfört med de flesta inom väljarkåren har vi riksdagsledamöter mycket höga ersättningar, vilket riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan folkvalda ledamöter och de människor vi representerar.
Vänsterpartiet menar att vårt arvode är för högt satt. En ökning med nästan 25 000 kronor under en elvaårsperiod är inte illa! Hur många löntagare har haft en sådan löneutveckling? Inte lär det vara många.
Vänsterpartiet anser att arvodet bör knytas till prisbasbeloppet, vilket år 2009 är 42 800 kronor. Vi tror att det underlättar ett gott förtroende mellan folket och de folkvalda.
Till våra arvoden kommer också en del extraersättningar. Det kan handla om när vi får ett arbete i en offentlig utredning. Det kan handla om arbete som andre vice talman eller utskottsordförande. Vänsterpartiet anser inte att det ska utgå extra ersättningar. Allt arbete som sker inom förtroendeuppdraget är ju riksdagsarbete, och det ska det inte ges några extra ersättningar för. Vänsterpartiet anser att extra ersättningar för uppdrag knutna till riksdagsarbetet bör avskaffas.
De ledamöter och partier som talar för att dessa ersättningar ska vara kvar brukar ha som argument att det tar enormt mycket tid och att det är otroligt mycket att göra. Ja, så är det naturligtvis. Men vore det då inte rimligt att vi inom partierna fördelade vårt arbete så att de ledamöter som har dessa uppdrag avlastades i motsvarande mån? Det är väl bättre att kunna sköta sitt uppdrag, sina väljarkontakter och så vidare på ett bra sätt och i ett förhållandevis lugnt arbetstempo än att stressa på för att få mer pengar i plånboken? Avlasta varandra! Det är en betydligt bättre lösning än att ge extra ersättningar för arbete som helt naturligt bör ingå i förtroendeuppdraget.
Fru talman! Vi har som sagt bra arvoden för våra förtroendeuppdrag som riksdagsman eller riksdagskvinna. Vårt uppdrag gäller under alla årets dagar och under alla dygnets timmar. Trots detta är det en stor del av ledamöterna som har bisysslor. Många av dessa bisysslor är också arvoderade. Det finns ledamöter som utnyttjar sitt förtroendeuppdrag och till exempel sitter i olika styrelser - bankstyrelser, bolagsstyrelser, nämnder. Det finns också ledamöter som under uppdraget som förtroendevald förvärvsarbetar. Andra kan ha tagit på sig väldigt tidskrävande kommunala eller regionala uppdrag. Inkomsterna för bisysslorna varierar. Men visst finns det ledamöter som förutom sitt arvode för sitt förtroendeuppdrag inkasserar en inkomst från bisysslor som kan ligga runt en miljon kronor per år. Jag anser inte detta vara försvarbart, fru talman.
I valet tillsätter medborgarna i riket personer de tror på och hoppas ska kunna representera deras åsikter och intressen. Vänsterpartiet anser att detta är ett förtroende som ska brukas på det mest ansvarsfulla sätt. De flesta riksdagsledamöter uppfattar säkert sitt uppdrag som just så viktigt och ansvarsfullt som Vänsterpartiet anser att det är. Men det finns naturligtvis undantag.
Fru talman! Enligt Vänsterpartiets bedömning är det inte möjligt att utföra sitt uppdrag som riksdagsledamot på ett tillfredsställande sätt om man samtidigt sitter med i olika styrelser. Det finns allt från ledamöter med några få uppdrag till ledamöter som har över 20 uppdrag utöver sitt förtroendeuppdrag. Är det rimligt? Nej, jag anser inte det. Kan det förekomma jävssituationer? Ja, naturligtvis, beroende på i vilka styrelser och bolag riksdagsledamoten sitter. Det finns också riksdagsledamöter som samtidigt med sitt förtroendeuppdrag förvärvsarbetar eller innehar tunga politiska poster på kommunal eller regional nivå. Är det rimligt? Nej, jag anser inte det. Är det rimligt ur demokratisynpunkt? Nej, jag anser inte det.
I dag saknas tydligt regelverk i frågan. Det är upp till varje parti att utforma sina egna regler för hur det ska se ut. Vänsterpartiet vill att en utredning tillsätts för att ta fram förslag till ett tydligt regelverk för ledamöters möjlighet att acceptera bisysslor under den period de är ledamöter i Sveriges riksdag. Om inte vi kan utforma ett tydligt regelverk får vi nog också acceptera att många människors politikerförakt bara ökar.
Det är inte trovärdigt att under ett så enormt och viktigt uppdrag som riksdagsledamot ha en massa tidskrävande bisysslor omkring sig som också vid sidan av arvodet kan inbringa höga ekonomiska ersättningar. Detta agerande från vissa ledamöter i denna riksdag stärker inte förtroendet för oss politiker. Det är verkligen dags att se över detta. Sorgligt nog har Vänsterpartiet inte fått stöd för motionen om riksdagsledamöternas bisysslor, men jag kan lova att vi ska återkomma igen och igen tills vi har en lag som tydligt reglerar ledamöternas möjlighet att acceptera bisysslor.
Fru talman! I dag har vi också ersättningssystem som är mycket generösa. Vi har också mycket generösa ersättningssystem för riksdagsledamöter och statsråd som har fullgjort sitt uppdrag. Ersättningarna efter avslutat förtroendeuppdrag är i stort behov av en översyn, anser vi i Vänsterpartiet. Är det rimligt att personer ska kunna få ersättningar år efter år efter det att uppdraget är slutfört. Nej, Vänsterpartiet anser inte det.
Även här krävs en översyn av regelverket som reglerar statsrådens och riksdagsledamöternas ekonomiska ersättningar. Att man fixar och tricksar med de ersättningar som kan fås efter fullgjort uppdrag är förödande för demokratin. Att både åtnjuta ersättning och samtidigt arbeta och få en lön som sedan till exempel kan placeras i bolag är inte direkt något positivt. Detta medför ett undergrävande av förtroendet hos folket och en påspädning av det politikerförakt som redan finns på grund av vissa politikers agerande.
Vänsterpartiet vill ha en parlamentariskt tillsatt utredning med uppgiften att lägga fram förslag om hur riksdagen ytterligare kan förtydliga och skärpa reglerna för ersättningar så att riskerna för att ledamöter och statsråd ska överutnyttja de olika ersättningar som i dag finns minimeras. Som det ser ut i dag finns det kryphål. De måste täppas till. Svenska folket måste kunna känna förtroende och respekt för de folkvalda, inte förakt.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation 3.