Fru talman! Jag kanske tog i något. Jag medger detta. Jag håller med dig, Marianne, i vissa avseenden, nämligen att vi ska vara noggranna med förtroendet. Jag lyssnade inte på hela ditt anförande, så du kan också ha sagt något inledningsvis som jag håller med om. Man ska inte vara vårdslös med språket.
Detta med uppdraget och bisysslor är en fråga som är intressant. Därför är det synd att det inte är fler som deltar i debatten.
Jag ser på detta att vara riksdagsledamot som att inneha ett uppdrag. Detta uppdrag består av vissa ting, och vad det består av anges av grundlagen. Där nämns tre olika funktioner. Vi ska besluta om budgeten, vi ska kontrollera regeringen och vi ska lagstifta. Det är det vi ska göra.
Då är det så, fru talman, att hur lång tid detta tar beror på den enskilde ledamoten och en rad yttre omständigheter. Marianne Berg, som sitter i opposition i dag och representerar ett litet parti, har naturligtvis ett mycket tyngre uppdrag än vad jag har, som representerar ett stort parti. Vi är fem personer i varje utskott och därtill en arbetande suppleant. Vi får slåss om uppdragen för att ha någonting att göra. En person från Vänsterpartiet får ta alla uppdrag själv. Vi sitter i majoritetsställning i dag, och det innebär ju också att kontrollfunktionen blir mindre uttalad för oss än vad den var när vi satt i opposition. Det har jag också varit med om. Självklart är det alltså så att det beror på om man representerar majoritet eller opposition, om ens parti är stort eller litet, vilken typ av utskott man är i och så vidare. Allt detta spelar roll.
Men jag tycker att det är viktigt att understryka att det inte är ett anställningskontrakt vi har som innebär 40 timmars arbetsvecka.