Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret! Jag tackar också för att justitieministern tar debatten. Det var min tanke från början.
Jag tror att det finns stor möjlighet att vi kan hitta någon form av samsyn, särskilt beträffande den första frågan.
Svensk fotboll är vår största folkrörelse. Den samlar människor, bygger gemenskap och skapar stolthet i hela landet. Men vi måste också våga prata om det som hotar den. Jag vill börja i en del av verkligheten. En insatt journalist i publikationen Fotboll Sthlm beskriver situationen så här: ”Stort våldskapital och digra brottsregister rör sig fritt på träningsanläggningar. Supportrarnas pengar hamnar delvis i kriminellas fickor. Barn och ungdomar hamnar i beroendeställning nära organiserad brottslighet. – – – Matchfixning, gangsteragenter, gangsterklubbar. Läget är inget annat än akut.” Detta skrevs för tre veckor sedan.
Herr talman! Det handlar om matchfixning, oreglerad agentverksamhet och ekonomiska flöden där kriminella aktörer söker inflytande. Vi har sett manipulerade matcher. Det finns chattmaterial där resultat diskuteras i förväg. Det finns domar för grov ekonomisk brottslighet kopplat till klubbmiljöer. Vi har också sett att en utredning av matchfixning lagts ned trots omfattande material. Det här är inte enstaka händelser, utan det är strukturer.
Den tidigare polisen Fredrik Gårdare, som är mycket kunnig i de här frågorna, pekar ut nätverk som Södertäljenätverket, Foxtrot och Ali Khan-nätverket som aktörer i den här miljön. Då pratar vi inte om ordningsproblem utan om grov organiserad brottslighet.
Samtidigt har regelverket kring agentverksamheten försvagats. Vi har i dag en marknad med stora pengar, liten insyn och otydligt ansvar. Företrädare för klubbar beskriver situationen som ett vilda västern, en miljö där oseriösa aktörer kan ta sig in.
Herr talman! Det finns initiativ inom fotbollen. Klubbar försöker skapa ordning. Supportrar driver frågor om ökad transparens. Det är bra, men jag tror inte att det räcker. Det här är i grunden inte en idrottsfråga. Det är ekonomisk brottslighet, och där har staten ett ansvar.
I svaret från ministern hänvisar regeringen till processer, dialoger och kommande EU-regelverk, och det är viktigt men ligger flera år fram i tiden. År 2029 är långt fram. Under tiden agerar de kriminella här och nu.
Om vi menar allvar med att bekämpa organiserad brottslighet måste vi gå dit där pengarna finns. Därför har vi socialdemokrater tagit fram ett paket för att reglera den här branschen.
Herr talman! Min fråga till justitieministern är om ministern ser det som rimligt att en miljardverksamhet med tydliga risker för organiserad brottslighet inte helt men i så pass stor utsträckning lämnas åt föreningar och förbund att hantera.