Herr talman! Det kanske är så att talmannen också uppskattar att det är en slutreplik i hela denna långa skatterunda som vi har hållit på med sedan lunchtid.
Tack, Laila Bjurling, för dina frågor. Jag måste ändå säga att vi äger all rätt i världen som företrädare för alliansen och för majoriteten att ifrågasätta era argument. När ni påstår något om oss måste vi kunna kritisera detta och komma med motargument. Den friheten både äger vi och tar vi oss.
Ni påstår, och ni kommer att fortsätta göra det fram till valdagen i september, att det är en orättvisa att beskattningen inte är identisk. Då kommer vi också att hävda att kostnadssituationen inte är densamma för den som ska ta sig till och från ett arbete som för den som får pensionen utbetald direkt med en löneavi.
Laila Bjurling talar om färdtjänst, glasögon och tandvård. De sakerna är inte relaterade till om man är löntagare eller inte. Glasögon kan man bevisligen behöva innan man blir 65 år, tandvård likaså, och ingen under 65 år är heller befriad från ohälsa.
Laila Bjurling talar också om pensionernas nivå, om 66 procents kompensation. Det är en helt annan debatt vilken nivå pensionerna ska ligga på, vad pensionssystemet över huvud taget orkar med och hur mycket vi ska sätta av. Den debatten kan vi naturligtvis också föra, men den har ingenting med dagens betänkande och jobbskatteavdraget att göra.
Jag tycker att ni ska rannsaka er en aning när ni så kategoriskt och så stenhårt talar om en orättvisa. Det finns väldigt många människor ute i landet som förstår att den som ska ta sig till ett arbete varje dag också har kostnader för detta. Jobbskatteavdraget är ett enkelt förvärvsavdrag för dessa.