Fru talman! Centerpartiet och alliansregeringen har som målsättning att inte ständigt vara världsledande vad gäller beskattning av invånare eller företag. Just nu växlar topplaceringen mellan Sverige och Danmark. Även om vi nu har intagit toppen är det inte en topplacering på en tio-i-topp-lista som vi till varje pris strävar efter att ha kvar. Men vi kommer troligen även i fortsättningen att behöva befinna oss någonstans i toppskiktet.
Vi vill föra en skattepolitik som är effektiv och rättvis och som inbringar skatter så att hela Sverige även fortsättningsvis kan erbjudas en bra offentligfinansierad trygghet för landets invånare.
Sedan alliansregeringen fick regeringsmakten har vi infört fler jobbskatteavdrag för yrkesverksamma för att stimulera till fler arbetade timmar. Vi har infört ett förhöjt jobbskatteavdrag för personer över 65 år för att också stimulera till fler arbetade timmar.
Vi har sänkt arbetsgivaravgiften både generellt och specifikt riktat till småföretagen för att det ska vara lättare för dem att anställa. Vi har sänkt arbetsgivaravgiften för nystartsjobb, nyfriskjobb, instegsjobb och för ungdomar upp till 25 år för att de ska bli attraktivare att anställa.
Vi har slopat den särskilda löneskatten för äldre för att göra det mer attraktivt för företagen att behålla eller rent av nyanställa äldre arbetskraft. Vi har infört ROT- och RUT-avdragen för att skapa fler jobb och för att göra svarta jobb till vita. Vi har genom alla dessa åtgärder lyft människor från att vara bidragsberoende arbetslösa till att bli skatteinbetalare.
Alla dessa skattesänkningar har till syfte att skapa fler beskattningsbara arbetstimmar och därmed fler skattekronor till välfärdssystemet. Vi såg tydligt resultatet av denna politik före lågkonjunkturen, och vi ser resultatet även i den situation vi har nu.
Vi har under mandatperioden fått in många på arbetsmarknaden. Lågkonjunkturen har dess värre varit ordentligt kännbar och ställt andra grupper av människor utan arbete. Det handlar i huvudsak om arbeten inom tillverkningsindustrin som till stor del kan förväntas komma tillbaka då konjunkturen vänder uppåt igen och då exportmarknaden tar fart.
Varför då denna långa inledning om jobbskatteavdrag och andra skattelättnader när vi ska debattera sänkt skatt för pensionärer, undrar ni nog? Jo, utrymmet för nya skattefinansierade åtgärder är beroende av tillväxt och inkommande skatter. Alla de uppräknade exemplen på skattesänkningar bygger på internationell erfarenhet om att de på sikt leder till större skatteintäkter än vad de kostar i skattebortfall.
Herr talman! Alliansregeringen tog med budgeten för 2009 beslut om sänkt skatt för pensionärer. Det är inte ett påhitt vi har kommit fram till just nu och i dag. Men nu, i budget för 2010, tar vi ytterligare ett steg i samma riktning när vi föreslår en ytterligare förstärkning av det höjda grundavdraget.
Denna skattesänkning är en åtgärd i linje med målsättningen att lätta på skattetrycket för landets invånare, men det är ett helt annorlunda beslut än dem jag räknade upp inledningsvis. Beslutet bidrar inte till jobblinjen eller en förstärkning av skatteintäkterna, vare sig nu eller på lång sikt.
Herr talman! Pensionärerna i Sverige är ingen homogen grupp. Det finns de som enbart har grundpension och de som har slitit för en låg lön och som av det skälet också tvingas vända på slantarna. Andra däremot har en riktigt bra pension. Det är pensionärer som har betalat sina boendelån och har en stark ekonomi som tillåter dem att leva det liv de önskar sig på ålderns höst, som inte längre har försörjningskrav men som kanske har råd att skämma bort sina barn och barnbarn därför att det är roligt. Det är klart att vi kan gratulera dem till det. För dessa är skattesänkningen inte lika akut.
Alliansregeringen är mån om att värna den blocköverskridande pensionsöverenskommelsen och vill vara försiktig med förändringar i pensionssystemet. Men för att göra livet något enklare för framför allt dem med de lägsta pensionerna införde vi ett förhöjt grundavdrag från den 1 januari 2009. Det gav en pensionär med garantipension eller låg inkomstpension mellan 2 300 och 3 500 kronor årligen i skattelättnader.
Nu föreslår vi ett ytterligare förhöjt grundavdrag som omfattar alla pensionärer i åldersgruppen över 65 år. Efter förstärkningen uppgår det förhöjda grundavdraget till 39 600 kronor för pensionärer med de lägsta pensionerna. För pensionsinkomster över 388 000 per år uppgår det förhöjda grundavdraget till 18 400, alltså betydligt lägre, och överstiger något grundavdraget på 12 500 kronor för dem som inte har fyllt 65 år. Det innebär att en pensionär med full garantipension får en skattesänkning på mellan 1 000 och 1 200 kronor per år, lite skiftande beroende på vilken nivå kommunalskatten ligger på i hemkommunen.
Pensionärerna med de allra lägsta inkomsterna har sedan alliansregeringen tog över regeringsmakten fått sin skatt sänkt med någonstans mellan 3 500 och 4 500 kronor per år när man nu lägger samman de båda skattebesluten från budgeten 2009 och förslaget för 2010.
Jag inser mycket väl att detta ändå kan anses vara små pengar för den enskilde, och jag blir inte förvånad om skattesänkningar för pensionärer kommer upp igen. Jag tror inte att det här är ett avslutat kapitel i och med denna debatt.
Herr talman! Vi kunde under den tidigare högkonjunkturen och de skattereformer som genomfördes i början av mandatperioden se att det ökade arbetsutbudet lyfte inkomstutvecklingen och därmed gav skjuts uppåt för de inkomstrelaterade pensionerna. Nu ser vi de första tecknen på att en konjunkturuppgång är på väg, även om det går långsamt och trevande. Ju fortare vi kan komma tillbaka till en fungerande arbetsmarknad och en fungerande exportmarknad, desto fortare får vi också se resultat i pensionsutvecklingen. Men jag är som sagt inte främmande för att vi får återkomma med flera insatser framöver för de pensionärer som har de allra lägsta pensionerna.
Herr talman! Utöver dessa inkomstrelaterade skattereformer har alliansregeringen också genomfört en rad reformer som underlättar för pensionärsgruppen.
Förmögenhetsskatten avskaffades den 1 januari 2007. Den slog hårt mot pensionärer med låga inkomster som bodde i villa. Det kunde innebära att pensionärer fick lämna sina hem därför att de inte hade råd med skatten. Det var en högst godtycklig skatt som påverkades mer av fastighetens taxeringsvärde eller inflationen än av den boendes inkomst.
Fastighetsskatten, som ändrades i januari 2008, hade samma godtyckliga effekt som förmögenhetsskatten för många äldre.
En begränsad fastighetsavgift för pensionärer har införts med maximering till 4 procent av pensionärens inkomst.
Höjt förbehållsbelopp infördes 2009 vid fastställande av avgifter enligt socialtjänstlagen. Det innebär att pensionären ska försäkras att få behålla den skattelättnad som tillkommit genom det förhöjda grundavdraget så att det inte leder till motsvarande höjning som äter upp inkomstförstärkningen.
Bostadskostnadsgränsen för bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd har höjts.
En tandvårdsreform har kommit till stånd med tandvårdscheck och högkostnadsskydd.
Dessutom har det genomförts andra reformer inom vård och omsorg som inte direkt påverkar äldres ekonomi, men som påverkar äldres vardag. Vi har fritt val inom äldreomsorgen. Vi har investeringsstöd för trygghetsboende, fritt val av hjälpmedel, förbättrat anhörigstöd, överenskommelse med den ideella sektorn, stimulanspengar till äldreomsorgen för utveckling av kvaliteten och förbättrad tillgänglighet. Vi har också infört vårdval i hela Sverige.
Nu, i budget för 2010, tillkommer ytterligare åtgärder med trygghetsbostäder, kommunalisering av hemsjukvård, värdighetsgaranti, prestationsbaserat statsbidrag till äldreomsorg, vård- och omsorgsprogram för multisjuka, förstärkt tillsyn, program för god äldreomsorg och psykiatri för äldre. Listan är som ni hör lång.
Herr talman! Jag anser att mycket har gjorts på detta område. Med ytterligare en mandatperiod vid makten kommer alliansregeringen att kunna göra ännu mer för att få ned skattetrycket för alla Sveriges invånare och ändå få pengar över till viktiga reformer inom välfärden.
Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i skatteutskottets betänkande SkU24 och avslag på motionerna.
Herr talman! Jag ber om ursäkt, men jag vill dra över min talartid något eftersom jag noterat att ingen har begärt replik. Det finns saker som det bara är oundvikligt att kommentera.
Laila Bjurling och Marie Engström påstår att pensionen är uppskjuten lön. Jag vet att landets pensionärsorganisationer har samma argumentering. Men varför har det synsättet aldrig någonsin funnits med i resonemanget tidigare då Socialdemokraterna som regeringsparti var med och utformade pensionsuppgörelsen? Ingenstans i tidigare texter fanns benämningen.
Dagens pensionssystem är en form av fördelningssystem mellan generationer, där de som arbetar betalar till dagens pensionärer.
Pensionssystemet består av flera olika delar: inkomstpension, premiepension, tjänstepension, garantipension och eventuellt eget pensionssparande.
Pensionerna är också kopplade till sysselsättningsgraden, som ni har hört flera argumentera för här.
Sedan tillkommer flera faktorer som på ett eller annat sätt påverkar den enskildes pension. Det handlar om arbetsmarknadens utveckling, löneutvecklingen, när du väljer att ta ut din pension och medellivslängden i landet.
Systemet är inte rakt, det vill säga att det du avsätter kan du inte ta ut krona för krona. Arbetsgivaren betalar en del av arbetsgivaravgiften till systemet. Allt det går in i en gemensam pott i AP-fonderna som förvaltas för varje åldersgrupp. De pengar som har sparats av personer som avlider tillfaller dem som lever vidare i årskullen. Det gör att det är möjligt att få pension oavsett om du blir 75 år eller 105 år.
Pensionen består av en mängd sammanflätade system. Skulle det ha varit en uppskjuten lön skulle vi var och en ha ett eget bankkonto där vars och ens pengar sattes in. Då skulle pensionen vara enskild egendom och våra efterlevande skulle få ta del av det som fanns kvar, om det fanns något kvar, eller kanske rentav behöva pytsa in lite om pensionären blev lite äldre än vad som förväntades.
Vi sparar alltså gemensamt till våra pensioner, och pensionen kan betraktas som en försäkring på ålderdomen. Det är svårt att betrakta den som en lön som då är knuten till en individ.