Herr talman! Interpellanten lyfter fram en av många oegentligheter som ägde rum som en konsekvens av Sveriges tidigare liberala migrationspolitik. Det handlar om de så kallade apatiska flyktingbarnen eller barn med uppgivenhetssyndrom. Själva diagnosen finns endast i Sverige och är relaterad till uppehållstillståndet.
Barn inom familjer där familjen saknade asylskäl brukade få denna sjukdom, och många uppehållstillstånd delades ut på grund av att barnen utnyttjades på detta sätt. Samma grupper som ofta påminner alla om att de bryr sig om barnen skapade en situation där barnets enda syfte blev att familjen skulle få uppehållstillstånd. Självklart resulterade detta i att många barn kände sig värdelösa. Det är inte hälsosamt, vare sig fysiskt eller psykiskt, att göras till ett verktyg för att familjen ska beviljas uppehållstillstånd. Många av dessa barn fick genomgå fysiskt prövande perioder då deras hälsa försämrades, och det var deras egen familj som orsakade detta.
Journalisten Ola Sandstig skrev om detta i en prisbelönt artikel från 2019. Han beskrev hur en tolvårig pojke som av sina föräldrar tvingades att sitta i en rullstol för att verka apatisk till sist fick nog. I stället för att fortsätta utsättas för denna tortyr valde han att försöka begå självmord genom att hänga sig med en sladd.
Det här är inte bara hemskt - jag vill inte att folk ska lyssna på detta och bara tycka att det är hemskt. Det här var ett resultat av en migrationspolitik där man delade ut uppehållstillstånd till dem man tyckte synd om. Det här var ett resultat av en migrationspolitik där asylaktivister satte dagordningen.
Anledningen till att föräldrar skadade sina barn på detta sätt var att de skulle få intyg från läkare där det stod att utvisning skulle äventyra barnets hälsa. Politikerna och medierna gjorde inte livet lättare för de här barnen. Det fanns då, omkring 2005, flera partier i Sveriges riksdag som faktiskt krävde att alla apatiska barn skulle få permanent uppehållstillstånd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
En annan organisation som ville ha amnesti för apatiska barn var Rädda Barnen. I stället för att faktiskt rädda barnen från den tortyr de utsattes för förlängde Rädda Barnen plågan. Det är inte så att någon har kommit och bett om ursäkt för allt detta och för att dessa barn behandlats på det här sättet. Det är viktigt att komma ihåg detta när vi i dag ställer om migrationspolitiken. Det finns en anledning till att vi gör det, och det har funnits offer för den liberala migrationspolitiken.
En migrationspolitik som är restriktiv signalerar också att det inte finns några genvägar till uppehållstillstånd. Detta bidrar i sig till att utlänningar inte ens kommer på tanken att skada sina barn för att få uppehållstillstånd.