Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Som ni märker hänger den här debatten väldigt tätt ihop med den förra. I stora stycken diskuterar vi samma sak. Det kanske kommer att bli så från min sida också, men jag ska ändå försöka att inte upprepa mig för mycket.
Vi diskuterade allmännyttans villkor förut. Nu har vi kanske kantrat över åt att mer diskutera rena hyressättningsfrågor. Jag tycker att det är intressant att de enda som egentligen nu diskuterar marknadshyror är oppositionen. Från alliansens sida har vi varit väldigt tydliga med att det inte är något parti som driver marknadshyror. Det är oppositionen som lyfter fram detta gång på gång. Det hjälper tydligen inte att vi från alliansens sida säger att det inte är aktuellt.
Folkpartiet och alliansen har varit väldigt tydliga med att lika lite som en småhusägare skulle drivas från hus och hem på grund av skenande fastighetsskatter skulle en hyresgäst drivas från hus och hem på grund av oförutsägbara och orimliga hyreshöjningar. Det är ju den politiken vi står bakom, inte den politik som oppositionen tydligen försöker beskriva, som ingen står för.
Det förhållandet är inget alibi för att man inte måste ta tag i hyressättningssystemet. Det har med rörlighet, nyproduktion och många saker att göra. Det är naturligtvis en nödvändighet. Dessutom finns det stora möjligheter att utveckla hyresrätten som upplåtelseform. Alla partier är faktiskt väldigt positiva till hyresrätter. Det har inte så mycket att göra med om vi som partier är positiva till hyresrätten utan hyresrätten är en absolut nödvändig upplåtelseform på bostadsmarknaden. Arbetsmarknaden skulle inte ha fungerat om man inte hade haft en sådan flexibel lösning så att människor har kunnat flytta. Det är inte någon meningsskiljaktighet i den frågan heller.
Jag tycker, om man reflekterar lite över det som har sagts tidigare, att Egon Frid från Vänsterpartiet argumenterade väldigt mycket utifrån en utredning, men positionerna har flyttats sedan dess. Utredningen finns naturligtvis med i beslutsunderlaget, men beslutsunderlaget kompletteras hela tiden. Vi kan inte fastna i att diskutera just den utredningen. Det är ändå inte ett argument för att kasta den i papperskorgen, för det finns ju vissa saker där också naturligtvis som går att använda och ta ställning till.
När det handlar om hur vi ska skapa det nya systemet blir jag lite förvånad över att regeringen blir anklagad för att vara passiv när man faktiskt visar stor lyhördhet. Jag vill påstå att det är en väldig styrka i ett politiskt resonemang att man har lyhördhet och kan samla och föra en dialog.
Jag blir väldigt förvånad när man beskriver något slags ovanifrånperspektiv och ska presentera lösningar innan man har lyssnat på de aktörer det berör. Med den utgångspunkt som statsrådet Odell hela tiden har haft, att vi faktiskt ska skapa en bred lösning med samsyn, är det naturligtvis en förutsättning att vi låter aktörerna på marknaden göra inspel och tar hänsyn till dem. Det kan inte vara så att vi utgår från en lösning och sedan låter andra reagera hela tiden. Det kallar jag inte dialog. Det är den typ av politik där man faktiskt har ett ovanifrånperspektiv. Om det är ett ledarskap som förordas är jag väldigt glad att alliansregeringen inte har det ledarskapet.
Det har nämnts många gånger i dag, och det har varit tydligt hela tiden, att ambitionen har varit att skapa en fungerande bostadsmarknad i samförstånd med bostadsmarknadens aktörer. Att det här är en svår fråga beror mycket på att hyresmarknadssidan har varit genomreglerad under så pass många år. Det är klart att man måste föra en lång diskussion om hur man ska lösa upp de knutar som har bildats under de år som har gått.
Herr talman! Det fantastiska tycker jag är att det nu går att se att det faktiskt finns stora möjligheter att nå den här samsynen. Det talas här om och riktas lite kritik mot att uppgörelsen mellan Sabo och Hyresgästföreningen lyfts fram. Jag tycker att de är värda att uppmärksammas därför att de tar ett så stort ansvar och lyfter fram ett konstruktivt förslag. De biter sig inte fast vid att driva en självkostnadsprincip utan de börjar diskutera utifrån affärsmässiga principer att kunna slopa den hyresnormerande rollen. Är man inte beredd att ta det steget sitter vi fast i skyttegravarna och kommer inte vidare. Därför tycker jag att det är berättigat att lyfta fram det som en viktig sak här i dag.
Om man läser reservationen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet under rubriken Hyressättning kan man få intrycket att det finns meningsskiljaktigheter som jag anser i grunden inte finns. Det finns nyckelord i reservationen. Vi pratar om bruksvärdessystem, besittningsskydd, trygghet och skydd mot orimliga och oförutsägbara hyreshöjningar. Det är bara att notera oppositionens samsyn med regeringen när det gäller den politiken.
Om vi diskuterar bruksvärde kan jag säga att definitionen på bruksvärde faktiskt är att lyfta fram hyresgästernas värderingar av sitt boende. Det är grunden för bruksvärdet. Sedan är frågan hur man ska kunna få bruksvärdet översatt till en hyressättning.
Det kanske i och för sig är lite konspiratoriskt tänkt av mig, men när man läser vidare i reservationen finner man ett räkneexempel som pekar på att tiotusentals människor skulle behöva flytta från sina lägenheter. Det finns naturligtvis ingen som driver en sådan politik att det skulle bli resultatet. Man kan ju kritisera hur det räknas, men det blir bara sifferexercis. Jag kan inte se något annat än att reservanterna utnyttjar det räkneexemplet som ett rent skrämselargument som egentligen inte har någon förankring i verkligheten.
Lägesfaktorn har tagits upp här. När man kommer från en annan del av landet än Stockholm, som jag gör, reflekterar man ofta över att bostadsdebatten handlar om Stockholm, inte om oss andra. Det må vara hänt, i alla fall ur en synpunkt. Det är att i övriga landet har man faktiskt lyckats att differentiera hyrorna utifrån precis de saker som lyfts upp här. Det är storlek och standard, men man har även lyckats att lyfta in lägesfaktorn i diskussionen.
Det beror inte på lagstiftningen utan det beror på att parterna har tagit sitt ansvar. Det är glädjande att alla parter även i Stockholm har tagit tag i det arbetet och insett att det är ett absolut nödvändigt arbete att göra. Som jag sade betyder bruksvärdesystemet ju i grunden att man måste kunna lyfta fram hyresgästernas värdering av sitt boende.
Herr talman! Ewa Thalén Finné ställde en fråga om oklarheterna kring andrahandsuthyrning. Jag hade också tänkt ta upp det, för det är ganska intressant när man läser den motion som reservationen bygger på. Det står att lagstiftningen för andrahandsuthyrning är oklar framför allt när det gäller hyressättningen. Precis som det sades tidigare är det ju solklart vad som gäller för andrahandsuthyrning i hyressättningssystemet.
Herr talman! Något som har återkommit i år igen och som vi har diskuterat tidigare är kooperativ hyresrätt. Det är säkert en alldeles utmärkt upplåtelseform för många människor som vill ta tag i detta. Men det är samma sak där. Det är ingenting som vi behöver värdera politiskt. Precis som Lennart Pettersson sade finns det kunskap om detta som sprids både på nätet och i skrifter. Jag har svårt att tro att det är brist på kunskap. Om människor tycker att det här är en bra upplåtelseform kan man jobba vidare med den. Det kan inte vara statens sak att via sina myndigheter driva en viss upplåtelseform och tycka att den är bättre än någon annan. Återigen måste det vara de enskilda bostadskonsumenterna som står för de valen.