Fru talman! Det är sedan länge känt att tågtrafik har väldigt stora miljöfördelar jämfört med andra trafikslag. Jag testade själv internationell järnvägstrafik för bara några veckor sedan, när jag gjorde en resa ned till Tyskland. Jag tog nattåget från Malmö till Berlin, så åkte jag runt i Tyskland och så tillbaka igen med tåg. Det gick alldeles utmärkt, även om det var lite svårt att få tag på biljetter. Det verkar vara populärt med internationell järnvägstrafik.
Jag räknade ut ungefär vilka klimatutsläpp jag skulle ge upphov till med olika transportslag. Genom att använda tåget gav jag upphov till ungefär 20 gram koldioxid totalt för hela resan. Hade jag flugit lika långt hade det varit åtminstone 300 kilo koldioxid, och då räknar vi bara in koldioxiden och inte flygandets övriga klimateffekter. Med bil hade det blivit ungefär 150 kilo koldioxid. Tåget är alltså i särklass när det gäller klimatfördelar vid resande.
Internationell tågtrafik, åtminstone inom Europa, har också en väldigt stor potential. Redan i dag kan man som sagt åka nattåget till Berlin från Sverige. Det planeras också enligt uppgift nattåg till Bryssel; man skulle till exempel kunna åka ned dit och gå på EU-möten. Vi ser också att tågcharter har startats och har en otroligt snabb och positiv utveckling och att det finns ett enormt sug från resenärer och turister.
Jag tycker att vi måste gör allt vi kan för att bejaka den här utvecklingen och gynna den så mycket vi kan. Det sista vi behöver i ett sådant läge är nya regler som hindrar en fortsatt positiv tågutveckling på den internationella arenan. Det är det som är problemet med det här förslaget som jag ser det, att de här reglerna missgynnar tåget väldigt kraftigt jämfört med andra trafikslag. Man inför här hårdare regler när det gäller arbetstider och vilotider än vad man har inom de andra trafikslagen. Det är ett stort problem eftersom det faktiskt blir ett sätt att missgynna det miljöbättre transportslaget.
Det är också väldigt tydligt att reglerna missgynnar svenska tågoperatörer jämfört med centraleuropeiska konkurrenter, och det beror ju på att vi är i en ytterkant av den europeiska kontinenten. Man har en lång resa med tåg i Sverige innan man ens är framme vid gränsen, och det gör att man får en sämre konkurrenssituation med dessa regler.
Vi vet att det pågår en avreglering av tågtrafiken i Europa som ska vara klar 2010. I dagsläget har svenska företag på tågområdet en fördel i och med att man har haft en avreglerad marknad, men det finns en risk att den fördelen nu förfelas och försvinner genom att man inför regler som i stället missgynnar svenska tågoperatörer. Det är väldigt olyckligt.
Det finns inte heller någon anledning att speciellt missgynna tågen - till exempel är tågen säkerhetsmässigt bättre än vad lastbilstrafik eller flygtrafik är, och vi tycker därför att det kan finnas skäl att faktiskt inte ha lika hårda viloregler som man har när det gäller andra transportslag.
Vi ser redan i dag att tåget tyvärr har svårt att konkurrera när det gäller internationella transporter. Mycket beror detta på att man har administrativa regler och krångel som gör att det blir svårt för tågföretagen att köra över gränser och mellan nationer. Vi har olika infrastruktur, vi har olika säkerhetssystem och signalsystem och vi kör på olika sidor när det gäller tågtrafiken. Då måste man ställa sig frågan om det behövs fler eller färre hinder för att utveckla den internationella tågtrafiken. För oss i Miljöpartiet är svaret solklart: Vi måste riva ned hindren och se till att man inte skapar nya!
Tågoperatörerna har svarat på de förslag som har kommit och har varit väldigt kritiska mot att man nu inför nya, försvårande regler. Man poängterar också att internationell tågtrafik inte bara är negativt för arbetstagarna, utan det kan faktiskt tvärtom upplevas som positivt att få en möjlighet att göra olika typer av tågtransporter och att kunna resa till andra delar av världen och arbeta i andra länder. Det vet vi är ett argument som till exempel åkerierna använder för att rekrytera ny personal - att man har möjlighet att resa runt i arbetet och se andra delar av världen.
Vi tror alltså att detta kommer att utgöra ett hinder för tågoperatörerna när de ska rekrytera ny personal, framför allt ungdomar, och det är alltså ytterligare ett problem som de här reglerna kommer att ge upphov till.
Vi kan inte se annat än att det är en orimlig hantering att sådana här väldigt genomgripande avtal ska styras på en central europeisk nivå. Vi tycker att det är ett sätt att missgynna både svenska arbetsgivare och svenska arbetstagare. Det rimliga vore att man i stället - det är ett mycket bättre förslag - borde ge parterna möjlighet att förhandla dessa avtal nationellt och komma överens om vilka regler som ska gälla i kollektivavtal i stället. Det är det vi tycker att regeringen borde ha drivit och varit betydligt tuffare på EU-nivå med, att faktiskt se till att de svenska avtalsparterna skulle kunna komma överens om andra regler som inte missgynnar hela tågsektorn.
Jag vill därmed yrka bifall till reservation 2.