Fru talman! Låt mig börja med att tacka Jan-Evert Rådhström för inbjudan att delta i vidare järnvägsdebatter. Det hoppas jag att jag har möjlighet att göra framöver.
Miljöpartiet är inte emot en konkurrens. Vi har tvärtom välkomnat att det finns olika tågoperatörer även på den svenska marknaden. Nu kämpar vi för att de även ska få en möjlighet att verka internationellt, och det hoppas vi att majoriteten också kommer att ge dem möjlighet att göra. Men med de regler som nu är på väg att införas kommer den möjligheten att hämmas ganska allvarligt.
Jan-Evert Rådhström hänvisar till att det pågår förhandlingar. Man kan hoppas att de förhandlingarna kommer till ett bra resultat, men det är ingen som vet. Vi kan inte vara säkra på att de gör det. De tidigare förhandlingarna som skedde på central europeisk nivå gav inte något positivt resultat för svenska förhållanden. De missgynnade tvärtom svenska tågoperatörer och därmed också de som är anställda inom de bolagen, vilket är negativt.
Jag kan inte se att det finns någon anledning att avvakta vidare förhandlingar. Jag tycker att det bästa vore att Sverige säger att den förhandlingen sköts bäst på svensk nivå. Vi har speciella förhållanden i Sverige på grund av vårt geografiska läge och på grund av att vår järnvägsmarknad ser annorlunda ut än vad den gör i många andra länder. Därför ska också förhandlingarna ske inom Sverige.
Jag tycker att det är väldigt tråkigt att regeringen inte har ansträngt sig mer för att göra någonting åt de här reglerna. Man kan göra en intressant jämförelse med transportbidraget som också strider mot EU-regler. Både den nuvarande och den förra regeringen slagits med näbbar och klor för att bevara transportbidraget och det undantag som EU har medgett där. Vi vet att transportbidraget tyvärr går väldigt mycket till lastbilstransporter och ganska lite till järnvägstransporter. Jag kan inte se varför man skulle agera annorlunda här. Är det bara för att det handlar om järnvägstransporter och för att de är extra miljövänliga som man inte från svensk sida kräver att få speciella undantag? Finns det någon som helst anledning till att man inte lägger två strån i kors för att kämpa för rimliga villkor för svenska järnvägsföretag?