Fru talman! Jag får främst tacka Gunnar Lund för ett väldigt trevligt bemötande här i debatten.
Jag har dock aldrig hört talas en anställd inom vårdsektorn som har fått höjd lön på grund av sin hjärteomsorg. Det är många som har gett upp inom vårdyrkena och de sociala serviceyrkena därför att de känner att man inte får engagera sig med omtanke, själ och hjärta, det som gjorde att man en gång valde den banan i livet. Det är många som har gett upp och har valt en mer teknisk inriktning. Då passar det alldeles utmärkt att den varianten också finns inom den offentliga servicen, att det finns datateknik inom den och att man kan prägla den nya teknologin och den utvecklingen med omtanke och ha med perspektivet med värdigt bemötande även via datateknik och telefonsvararservice.
Men jag inser att även om vi tillsammans är på väg till paradiset och även om det är en positiv utveckling med ökad service till invånarna är det trots allt så att människor många gånger upplever sig maktlösa i förhållande till sociala myndigheter och offentlig service. Därav kommer dessa medborgarkontors vädjanden om att vi måste göra någonting lagstiftningsmässigt. Det är trots allt så att riksdagen har stiftat en massa knepiga lagar som gör att dokumentation, statistik och de formella lagreglerade reglerna blir de viktigaste inom offentlig service. Det viktigaste blir att man betar av köerna, att blanketterna är rätt ifyllda, att det blir så få bidragstagare som möjligt och så få hjälpsökande som möjligt.
Jag vill nog fortfarande hävda att det finns en hel del brister vad gäller det mänskliga bemötandet. Även om tekniken och utvecklingen går framåt är det trots allt så att just inom offentlig sektor växer också den psykiska ohälsan. Detta tror jag har sin grund i att människor känner att de inte får göra det de var ämnade till, utan de får ägna sig åt helt andra saker. De får inte ägna sig åt direkt patientarbete eller direkt medborgararbete, utan de får sitta och dokumentera och föra statistik.
Slutligen vill jag ge biträdande finemangsministern à la Kalle Stropp ett litet tips. Kramen kostar ingenting, Gunnar Lund, och leendet ännu mindre, men det är guld värt. Ska vi komma till rätta med den ökade psykiska ohälsan inom offentlig sektor måste man definitivt jobba mer med de riktiga mänskliga bemötandefrågorna framöver och inte med högteknologiska lösningar på mänskliga problem.