Fru talman! Jag tackar statsrådet Gunnar Lund, som också är biträdande finansminister, om jag har förstått saken rätt. Jag vill framför allt tacka för denna trevliga skrift om tillgänglighet och öppenhet hos myndigheter. Men jag vill nog hävda att min interpellation rörde bemötandefrågorna och då framför allt det mänskliga bemötandet.
Det som min interpellation egentligen tar upp är inte en tillgänglighetsfråga. Det handlar om svårigheter i kontakten med myndigheterna. Det efterfrågas allt oftare ombudsmannafunktioner som kan föra gruppers talan gentemot myndigheter i statlig, regional, kommunal och landstingskommunal regi.
Dessa ombud - barnombud, äldreombud, medborgarkontor och andra ombud - påpekar något som känns igen av många men tydligen inte av statsrådet. Det saknas på myndigheterna både tid och resurser för att lyssna och ta sig tid att verkligen förstå den enskilde medborgaren och dess problem.
Jag vill göra detta extra tydligt och också påpeka att jag inte alls är emot teknisk utveckling som komplement. Det är en viktig del i en effektivare service. Men det kan aldrig ersätta den personliga kontakten. Det är vad bemötande handlar om från min sida i denna interpellation.
Gunnar Lunds svar belyser ännu en problematik med den högteknologiska lavinartade utvecklingen på just myndighetsområdet. Det visar på ännu ett problem. Det vill jag åskådliggöra med en liten annorlunda variant.
Jag vill välkomna statsrådet till riksdagens interpellationssvararservice.
Om statsrådet tycker att telefonsvararservice är ett värdigt, medmänskligt bemötande - tryck 1.
Om statsrådet föredrar ett förtryckt standardformulär - tryck 2.
Om statsrådet hellre önskar mejla en medmänniska - tryck 3.
Om statsrådet inte har knappsvarsmun - dröj kvar så kopplas du vidare.
Det är många som vill svara just nu, var god återkom senare.
Detta illustrerar att det lämnar väldigt lite utrymme för individuella svar och ett mänskligt bemötande. Därför vill jag återigen fråga statsrådet: Kommer statsrådet att verka för att fler medborgare ska kunna hävda sina rättigheter utan ombud i den offentliga servicen? Borde man inte också vidta åtgärder för att uppvärdera omtanken och värdet av det mänskliga bemötandet i offentlig service och inte bara värdesätta högteknologisk utrustning och teknikkunskaper?