Herr talman! Jag ska börja med att yrka avslag på propositionen och bifall till reservationen som är gemensam för Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet.
Vi har behandlat den här frågan tidigare när regeringen föreslog att man skulle införa en försöksverksamhet. Det är därför lite förvånande att man inte ens hinner avsluta försöksverksamheten innan man bestämmer sig för att göra det hela permanent. Det är en av de huvudinvändningar jag själv har. Det kan vara nödvändigt med försöksverksamhet för vissa saker som man vill pröva innan man gör dem permanenta i hela Sverige, men då måste man också ta hänsyn till resultatet av försöksverksamheten. Det bortser regeringen helt och hållet från.
Den delutvärdering från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering som kom i januari i år visar att det inte finns någon säkerställd skillnad alls mellan försöks- och jämförelsekommunerna. Det borde man ta till sig innan man permanentar denna verksamhet, eller man kunde åtminstone göra ändringar i regelverket innan man permanentar detta. Men det tycks som om den borgerliga regeringen inte ser detta, utan man vill bara så fort som möjligt införa något permanent.
Det finns väldigt många problem med sfi-bonusen. Det går det inte att bortse från. Redan innan man fattade beslut om försöksverksamheten var det många remissinstanser som var väldigt kritiska till införandet, framför allt baserat på det viktiga att vi människor är olika. Vi kommer från olika utgångspunkter, och vi befinner oss i olika skeden i livet. Det måste man ta hänsyn till. Då kan man inte införa ett bonussystem som bortser från alla dessa viktiga parametrar, men det är vad man gör här.
Vi är olika som människor. En person som kommer från ett land med latinskt alfabet har det naturligtvis lite enklare. Det är naturligtvis enklare för den som har en universitets- eller högskoleutbildning i sitt hemland att kunna tillgodogöra sig ett nytt språk. Man kan inte bortse från det. Det är betydligt svårare för en person som har bristande utbildning från sitt hemland eller inte ens har gått i skola. Det måste man givetvis ta hänsyn till.
I stället för att satsa på bonus bör man satsa pengarna på att höja kvaliteten och se på människornas olika kvaliteter och hur man kan hjälpa dem bäst för att nå målet att så många som möjligt ska lära sig svenska och komma in i ett arbete. Det är själva målsättningen. Men målet tycks inte vara det viktigaste för den borgerliga regeringen utan det är medlet, och medlet i det här fallet är fel.
För tre år sedan var de som deltog i sfi framför allt personer med thailändskt, arabiskt eller somaliskt modersmål. De har svårare att lära sig svenska också, beroende på språkets natur. Då måste man naturligtvis satsa på att anpassa sfi-undervisningen till just denna målgrupp. Det är en målgrupp som kan skilja sig från år till år beroende på att det är olika personer som kommer till Sverige i en flyktingsituation. Det kan vi svårligen styra över, men vi måste givetvis ta hänsyn till det.
Vi från De rödgröna menar att sfi-undervisningen måste vara mer yrkesanpassad, specialiserad och individualiserad än den är i dag. Undervisningen bör vara flexibel i både tid och rum, och möjligheten att kombinera svenskundervisning med arbete eller praktik måste förbättras. Det är ett sätt att ytterligare motivera deltagarna i stället för en, som det nu är, godtyckligt utformad bonus. Vi vill helt enkelt se ett språklyft med individens behov och förkunskaper som utgångspunkt - inte bonus som utgångspunkt, som den borgerliga majoriteten vill.
Slutligen vill jag i denna den sista planerade debatten för arbetsmarknadsutskottet tacka utskottets alla ledamöter för ett trevligt arbete. Tyvärr har det varit mindre bra förslag från majoriteten, men det har varit roligt att debattera med er. Jag tror att vi nog kan säga att vi har gjort det sakligt och med gott hjärta, och vi har haft ett bra samarbete i utskottet. Jag vill också tacka utskottets kansli för ett väldigt bra arbete under den här mandatperioden.