Fru talman! I en proposition till riksdagen har regeringen lagt upp riktlinjerna för framtidens energiforskning. Vältaligt, men framför allt mångordigt, beskrivs hur forskningen ska vara utformad. Där listas också vilka frågeställningar som ska tas upp. Allt är reglerat i minsta detalj, och över detta aktstycke vilar Energimyndigheten och ytterst regeringen, ty i propositionen slår man fast att all forskning ska samlas under en hatt, det vill säga myndigheten Energimyndigheten.
Vi har från Moderaternas sida ingenting emot att man satsar på energiforskning. Energi har tvärtom blivit en viktig resurs, kanske den allra viktigaste, i världens ekonomier. Vi har heller inget emot att regeringen föreslår att forskningen ska ges ökad långsiktighet - tvärtom. I den hårdare kampen om energiresurser behövs ny kunskap och nya energikällor som kan användas för att tillgodose vårt framtida behov av energi. Och forskning är långsiktig. Den passar lika lite in i kvartalskapitalismen som den gör hos de fyraåriga politiska konjunkturcyklerna.
Forskning är också, till skillnad från utredningar och politiska arbeten, förutsättningslös. Forskaren vet var han börjar, men han vet mycket sällan eller aldrig vart forskningen bär i slutändan.
Men allt detta vill regeringen nu upphäva. Forskningen på energiområdet ska kunna kategoriseras och fösas in i olika fållor, och den som bestämmer detta är alltså regeringens eget organ Energimyndigheten.
Det är mot detta som vi vill invända från Moderaternas sida. Vi menar att det är djupt olyckligt att Energimyndigheten ensam ska finansiera och ansvara för forskning på energiområdet. Energimyndigheten är en myndighet som ska övervaka och kontrollera konkurrensen på energimarknaden. Det är det uppdrag som Energimyndigheten getts av regeringen och ytterst av det svenska folket, och förhoppningsvis utförs det på bästa sätt, fast man har ju anledning att undra efter dagens rapporter från professor Björn Karlsson.
Energimyndigheten ska därför inte både finansiera forskningen på energiområdet och övervaka konkurrensen på energimarknaden. Det är en sammanblandning av roller som är mycket olämplig - ja, i själva verket en garanti för att ingen av uppgifterna kommer att utföras på ett fullgott sätt.
Och, fru talman, hos myndigheten finns inte heller den vetenskapliga nyfikenhet eller kreativitet som krävs för forskning. Administrativ klåfingrighet och kraven på snabba och tydliga resultat är inte alls bra för att uppmuntra forskning, inte ens på energiområdet.
Nej, låt Energimyndigheten göra det som man förhoppningsvis är bra på - övervaka konkurrensen - och låt forskningens resurser tas om hand av de spelare som bäst förstår forskarvärlden och bäst kan bedöma forskningens kvalitet, det vill säga forskningsråd, vetenskapliga institutioner och inte minst våra universitet.
Jag tror inte heller på toppstyrning, fru talman. Jag tror inte på styrning alls vad gäller forskning. Saker blir inte bättre av att de stöps i samma form. Jag är därför övertygad om att alla vinner på att det råder konkurrens också om forskningsresurser inom området energiforskning. Då menar jag inte konkurrens från forskarnas sida, utan jag menar konkurrens från bedömarnas sida. Jag tror att det är en stor fördel att forskningsansökningar kan bedömas av mer än en spelare, det vill säga Energimyndigheten. Olika anslagsgivare skapar konkurrens vad gäller ansökningarnas kvalitet. Det ger också den enskilda forskaren mycket större möjlighet att få en allsidig bedömning av sina idéer. Men detta, fru talman, tror inte regeringen, i vart fall inte vad gäller energiforskning. Ivern att lägga alla resurser i en hatt kan jag inte tolka som annat än ett uttryck för regeringens svårtyglade önskan om styrning och kontroll.
Fru talman! Kommer ni ihåg den gamla historien om Ford? Det gick att få den i alla färger så länge som den var svart. Osökt gick mina tankar till den anekdoten när jag läste vad regeringen hade att säga om framtidens energiforskning i propositionen 2005/06:127.
Saker blir inte bättre för att de bara finns i en form, och de blir inte bättre för att de bara finns i en färg. Då får vi enfald snarare än mångfald, med allt vad det innebär. Mångfald skapar konkurrens, skapar kreativitet och ger plats för olika uppfattningar. Den berikar debatten och gör oss och samhället rikare.
Fru talman! Med dessa ord ställer jag mig bakom samtliga moderata reservationer i betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 6 under punkt 5.