Fru talman! Vi är alla överens om att energiforskningen måste ha en mycket långsiktig inriktning. Det går inte att ha korta perioder där man ökar ibland och minskar ibland. Man måste veta vad som händer många år framåt. Det måste naturligtvis anslås tillräckligt med resurser. Det blir det alltid strid om. Vi blir aldrig alla nöjda med vad ordet "tillräckligt" egentligen täcker in.
Men det är också viktigt att de resurser vi avsätter används på ett effektivt sätt. Risk för slentrian finns alltid i system som pågår under väldigt lång tid. Därför tycker jag att det är bra med ett energiutvecklingsråd där politik, näringsliv och organisationer tillsammans kan driva projekt på olika områden och förändra under tiden när man kommer på att det är effektivare.
Det är också en styrka att ansvarigt statsråd kommer att leda det här arbetet. Det är ju precis det vi vill i många sammanhang, att sådana här avgörande frågor leds av ett ansvarigt statsråd.
Detta betänkande binder samman forskning, teknikutveckling och kommersialisering på ett bra sätt. De tre partier som under nio år varit energiuppgörelsens beskyddare har all anledning att vara nöjda med betänkandet.
Anne-Marie Pålsson - och även Mikael Oscarsson, tror jag - var ganska kritisk mot stora delar av det här upplägget, det här programmet, den här visionen. En huvudkritik var väl att den politiska styrningen av energiforskningen ansågs som felaktig och skulle dra åt fel håll.
Det brukar vi ibland säga om annan forskning också i Sverige. Sedan kommer vi ut i världen, eller pratar med forskare eller med dem som ofta sysslar med forskningsfrågor. Då visar det sig att i sådana länder som trots allt är ganska framgångsrika när det gäller att få fram nya produkter med inriktning på forskningen, exempelvis Finland och USA, pekar politikerna med hela handen och ser till att det blir gjort. Det sker i väldigt liten omfattning i Sverige. Att det sker på något område tycker jag inte behöver vara så fasansfullt allvarligt, utan tvärtom till och med bra.
Mikael Oscarsson framförde en liten lovsång, tyckte jag. Jag vet inte om jag läste fel på tonen, men det lät som en liten lovsång till kärnkraften. Han pratade om att kärnkraften nu minsann skulle utvecklas. Jag var tvungen att titta upp, för jag tänkte att det måste vara Eva som sade det, men det var Mikael. Det vore bra om du Mikael kunde tala om för oss vad du menar med att utveckla kärnkraften i Sverige. En gammal god linje 3-kamrat som du, har du kommit så fel i livet?
Ingegerd tog upp frågan om laxtrappor. Det är egentligen inte en särskilt stor del av näringsutskottets betänkande. Det finns redan ett beslut av riksdagen om att snabbutreda frågan om att det i reglerade vattendrag ska finnas laxtrappor eller fiskvandringsleder. Det är naturligtvis mycket positivt. Indirekt är det förstås också en näringsfråga, för skulle man få lax och annan fisk att gå längre upp i åar och älvar vore det oerhört intressant för sportfisket och över huvud taget för turismen.
Om vi tar Småland som exempel skulle den stora ån, Emån, bli värd betydligt mycket mer. Den ligger precis i det område som har störst problem med sysselsättningen, och om man kunde börja fiska lax uppåt Vetlandahållet skulle det innebära en positiv befolkningsutveckling och ge stora fördelar för hela regionen.
Fru talman! I betänkandet finns en mycket intressant storpolitisk fråga. Där finns nämligen en motion om att börsintroducera Vattenfall AB. Om jag inte missminner mig har mina borgerliga kamrater i alliansen sagt att sju företag ska börsintroduceras under kommande mandatperiod. Ni har stått i talarstolen och sagt att det minsann inte blir Vattenfall, men nu kan vi se att en sådan motion finns med. Någonstans på vägen måste den stora omställningen i alliansens taktiska upplägg ha skett. Här finns nämligen den gamla motionen med, och i avslagsyrkandet av sin egen motion säger man att man inte ska börsintroducera Vattenfall just nu.
Frågan till Anne-Marie Pålsson blir naturligtvis: När tänkte ni att Vattenfall skulle börsintroduceras?