Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall
till hemställan i utskottets betänkande och avslag på
de båda reservationerna.
Det beslut som vi i dag debatterar är ett i en rad av
beslut som riksdagen fattat under senare år beträffan-
de Vägverkets produktionsverksamhet.
Man kan säga att det började 1991 med att riksda-
gen beslutade om en uppdelning av Vägverket i en
beställardel och en produktionsdel. Samtidigt uttalade
man sig om vikten av konkurrens på den produceran-
de delen av verksamheten.
Under 1993 ställde sig riksdagen bakom rege-
ringsuttalanden om ytterligare konkurrensutsättning
av produktionsverksamheten. Enligt det beslutet
skulle samtliga nyinvesteringar och hälften av drift-
och underhållsverksamheten upphandlas i konkurrens.
1994 beslutade den dåvarande riksdagsmajoriteten att
bolagisera Vägverkets produktionsdivision från den 1
januari 1996.
Nu föreslår vi i utskottsmajoriteten i likhet med
regeringens förslag att bolagiseringsbeslutet upphävs.
Skälen till att vi vill upphäva det tidigare fattade
beslutet är att vi bedömer att det inte finns förutsätt-
ningar för att genomföra en bolagisering från den 1
januari utan att äventyra de trafikpolitiska målen för
verksamheten.
Det här är inte några synpunkter tagna ur luften,
utan vad vi gör är att vi instämmer i Vägverkets egen
bedömning om hur det här skulle ha fungerat.
Det har också visat sig att det saknas ekonomiska
förutsättningar för att en bolagisering skall kunna
finansieras inom Vägverkets egen anslagsram.
En grundläggande förutsättning för att en bolagi-
sering skall kunna genomföras på ett bra sätt är att
Vägverkets förmåga att beställa drift- och under-
hållsverksamhet på vägnätet blir fullt utvecklad. Den
utvärdering som gjordes av vintersäsongen 1994/95
visar, som Torsten Gavelin sade, mycket riktigt att
Vägverket har lyckats relativt bra med sin upphand-
ling av driftentreprenader. Men i samma andetag
konstaterar Vägverket att mycket i beställningsförfa-
randet behöver förbättras.
Verket föreslår därför att konkurrensutsättningen
av driftentreprenaderna sker successivt. Om en bola-
gisering av verksamheten skulle ske redan nu innebär
det faktiskt att alla tillkommande beställningar måste
ske genom upphandling i full konkurrens. På verket
gör man den bedömningen att beställarkompetensen
inte är så utvecklad att man då kan garantera att de
trafikpolitiska målen uppfylls. Vi menar alltså att det
finns en uppenbar risk att trafikanterna drabbas under
den tid som det tar för Vägverket att bygga upp sin
beställarkompetens.
För att undvika att detta sker bör man i stället ar-
beta med att fortlöpande utveckla produktiviteten.
Konkurrensen kommer där in som ett effektivt medel
att uppnå en högre produktivitet. Men konkurrensen
är ett medel, det är inte det undergörande, allenarå-
dande medlet. Vi måste hela tiden se till att de trafik-
politiska målen inte äventyras. Därför måste konkur-
rensutsättningen av Vägverkets produktionsverksam-
het anpassas både till de övergripande kraven på ver-
ket och till hur verkets egen beställarkompetens ut-
vecklas.
För att ett tänkt produktionsbolag skulle ha förut-
sättningar att hävda sig på entreprenadmarknaden
skulle bolaget behöva förses med ett kapital på 790
miljoner kronor. Dessutom skulle staten behöva fi-
nansiera den pensionsskuld som har uppstått i verket
innan verksamheten bolagiseras. En bolagisering
redan vid årsskiftet förutsätter dels att staten överlåter
tillgångar, skulder och eget kapital som är knutet till
verksamheten, dels att pensionsåtaganden på ungefär
1 miljard finansieras.
När det gäller Vägverkets produktionsdivision kan
vi konstatera att man i dagsläget inte har kommit så
långt i uppbyggnaden av sin interna struktur att det är
lämpligt att flytta ut egen-regi-verksamheten till ex-
tern regi. Verksamheten är ännu inte mogen för en
total konkurrensutsättning.
Fru talman! Det är mot den här bakgrunden vi in-
stämmer i regeringens bedömning att riksdagen nu
bör upphäva sitt beslut att bolagisera Vägverkets
produktionsdivision. Vi anser att verksamheten tills
vidare bör bedrivas i myndighetsform, eftersom det är
en flexibel verksamhetsform som kan utvecklas inom
ramen för de bemyndiganden och riktlinjer som riks-
dagen tidigare har ställt sig bakom. Vägverket har i
allt väsentligt de bemyndiganden som behövs för att
skapa en modell som utvecklar produktionen och
kraven på konkurrensneutralitet. Inget hindrar, Ulla
Löfgren, att man ser till att hålla isär redovisningarna
för de olika verksamheterna. Det är fullt tekniskt
möjligt.
Genom att fatta ett sådant beslut följer vi också de
tidigare fattade principbesluten om att myndigheterna
själva bör få bestämma över sin inre organisation.
Vägverket kan på så vis anpassa sin verksamhet så att
den på bästa sätt uppfyller de trafikpolitiska målen,
som ändå måste vara huvudsaken i det här fallet.
Utifrån de motioner som behandlas i betänkandet
och som följs upp av reservationer kan man konstate-
ra att de tidigare regeringspartierna vill genomföra en
bolagisering från årsskiftet. Någon som helst oro för
att det skulle äventyra kvaliteten på underhållet och de
trafikpolitiska målen har man uppenbarligen inte, trots
att man inom Vägverket har stora betänkligheter för
hur man skall klara en konkurrensutsättning i dagslä-
get. Inte oväntat går Moderaterna ett steg längre och
föreslår dessutom en privatisering av verksamheten.
Nu hörde jag i Torsten Gavelins inlägg att han in-
stämde i det förslaget.
Fru talman! De f.d. regeringspartierna har enligt
min uppfattning ett mycket lättvindigt sätt att se på
den här frågan. Att man inom Vägverket har stora
betänkligheter beträffande en bolagisering redan nu
tar man ingen som helst hänsyn till. De fyra borgerli-
ga partiernas ställningstagande tycks snarast vara
grundat på något slags dogmatisk tro att privatisering
och konkurrensutsättning alltid ger positivt resultat.
Av det Ulla Löfgren säger får man intrycket att
allt löser sig bara vi bolagiserar och privatiserar. Då
får vi pengar till enskilda vägar och vägunderhåll, och
vi klarar därmed det mesta. Vi socialdemokrater tror
inte att verkligheten är riktigt så enkel. Jag har en
pragmatisk syn på vilken verksamhetsform som skall
användas. Det är inte formen som är det viktiga, det är
de trafikpolitiska målen och att vi får en bra vägstan-
dard som är det viktiga för vår politik.
Därför är det viktigt att konkurrensutsättningen
genomförs i en sådan takt att vi kan upprätthålla kvali-
teten. Av den anledningen är det inte aktuellt att i
dagsläget bolagisera Vägverkets produktionsdivision.