Fru talman! Återställare är ingen bra medicin mot
baksmälla. Regeringen har ändå gång på gång använt
sig av en sådan medicinering för sviterna efter val-
framgångens berusning och de därpå svikna vallöfte-
na. Resultaten av felmedicineringen är uppenbara för
den som vill se dem. Jag vill här bara peka på den
värsta konsekvensen, nämligen den oförändrat höga
arbetslösheten. Värt att notera är ju också det exempel
som Ulla Löfgren refererade till, nämligen det hårda
meningsutbytet här i kammaren förra veckan mellan
regeringsföreträdarna Bo Nilsson och Jarl Lander
kring en halv återställare, den s.k. avregleringen av
godstrafiken på järnväg.
Trots alla tecken på återställarnas skadlighet anser
regeringen att det nu är dags för ännu en, nämligen
upprivandet av riksdagsbeslutet om bolagisering av
Vägverkets produktionsdivision. Det får vara slut på
återställare nu, och eftersom socialdemokraterna inte
själva förmår inse detta så får jag vädja till Center-
partiet - som tyvärr inte har någon representant närva-
rande vid dagens debatt, men som ändå kanske kan få
en hälsning via protokollet - som uppenbarligen har
regeringens förtroende att tala allvarsord med social-
demokraterna. Denna ryckighet i politiken är skadlig
för landet, den är skadlig för alla arbetslösa och den är
skadlig för ekonomi och välvärd.
Som skäl för den här återställaren anger regering-
en att beställarkompetensen inom Vägverket ännu inte
är fullt utvecklad och att man inte har tillräcklig erfa-
renhet för att i konkurrens upphandla drifts- och un-
derhållsentreprenader. Regeringen menar att de
grundläggande trafikpolitiska målen därmed inte med
säkerhet uppfylls och att trafikanterna kan komma att
drabbas.
Vi i folkpartiet kan inte se att det finns något som
tyder på att en bolagisering skulle försämra möjlighe-
terna att uppnå de trafikpolitiska målen. Tvärtom
torde beställarfunktionen inom Vägverket, genom
bolagisering av produktionsdivisionen, snabbare för-
bättra sina rutiner och höja sin kompetens. Därmed
kan uppköpen bli mer effektiva och snarare bättre
verka för att uppfylla de trafikpolitiska målen. En
utvärdering av vintersäsongen 1994-1995 visar att
Vägverket lyckats relativt bra i sin upphandling av
driftsentreprenader. Det skriver regeringen själv i sin
proposition, och man anser också att det tilltänkta
produktionsbolaget har goda förutsättningar att hävda
sig på marknaden. Vi delar den uppfattningen.
Vi är också helt övertygade om att full konkur-
rensutsättning för produktionsdivisionen ger bättre
möjligheter till effektiviseringar, vilket ger vinster för
såväl staten som de enskilda trafikanterna. Erfarenhe-
terna visar att bolagsformen skapar effektivitet, rör-
lighet, marknadsorientering och lönsamhet. Argumen-
tet att organisationen inte är mogen att bli ett eget
bolag kan inte vara giltigt och är snarast en för-
olämpning mot dem som arbetar där. Med den in-
ställningen skulle inte mycket förändringsarbete och
nödvändig utveckling komma till stånd.
Taktiken från regeringskansliet känns väl igen. I
ord talar man positivt om effekten av en bolagisering,
men av olika ogrundade anledningar måste frågan
utredas ytterligare. Regeringen drar ut på för jobben
och välståndet viktiga frågor genom att återställa
tillväxtbefrämjande beslut fattade under den förra
mandatperioden.
Fru talman! Det enda bestående i framtiden är
ständig förändring. Vi i Folkpartiet ser möjligheterna i
förändringen och anser i det nu aktuella fallet att
Vägverkets produktionsdivision bör bolagiseras för
att bli så kostnadseffektiv och kundorienterad som
möjligt. Bolagiseringen är ett första steg mot en pri-
vatisering på sikt.
Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation nr 1 i utskottets betänkande.