Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Jag håller med om att det är personalen som det handlar om. Det lyfte jag självklart fram i mitt anförande. Men jag lyfte också fram att jag tror att en faktor som vi måste ta itu med - det handlar inte bara om brist på pengar och på en bra arbetsmiljö, men det är en riktigt dålig arbetsmiljö i många delar av sjukvården i dag - är den inställning som har funnits hos många, både hos tjänstemän och förtroendevalda, att vi mäter medicinsk framgång i hur många vårdplatser som vi kan plocka bort. Jag tror att vi måste vända denna mentala inställning och se att sjukvården nog i någon mening alltid kommer att behöva expandera därför att vi kan upptäcka, bota och behandla många fler sjukdomar. Så förhoppningen om att vi snart hittar det läge när vi nästan inte behöver sjukhus därför att vi har en massa andra metoder kommer inte att finnas.
Vi är nog överens om att inte tro att det handlar enbart om att en utbyggd hemsjukvård skulle räcka till, även om det också måste göras.
Så hur kan vi hjälpas åt, inte minst när det gäller nationell styrning av dessa pengar så att vi får till en ändrad inställning? Vi måste ha en större grundbemanning i sjukvården så att vi klarar de påfrestningar som kommer.
På vilket sätt kommer ledamoten att medverka till det?