Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Nilsson, för denna fråga!
Vi står just nu i en situation där utvecklingen sker snabbt. Det vi vet är att det i dag inte är patienter som är svårt sjuka i covid som ligger på våra sjukhus. Det är andra sjukdomar, och det gör att belastningen på sjukvården är svår - främst därför att personal i flera samhällskritiska funktioner just nu i hög utsträckning är hemma i karantän, med symtom eller för att vårda sjuka barn. Detta är naturligtvis en svårighet.
Det positiva verkar vara att smittan drar fram över vår befolkning i en oerhörd hastighet. Det gör att vi har goda skäl att hoppas att vi till den 31 mars ska vara ur den absolut värsta delen. Vår förhoppning - jag tror att jag talar för oss alla - är att vi ska kunna slippa pandemilagen, som ändå är en väldigt ingripande lag i människors liv, efter den 31 mars.
Vi vet naturligtvis inte detta. Det innebär att vi kan komma att behöva fatta ett nytt beslut längre fram. Men det som skedde för ett par veckor sedan var ju att regeringen helt utan att informera riksdagens partier gick ut med väldigt långtgående restriktioner. Mina frågor till ledamoten Nilsson är: Tycker ledamoten Nilsson att framförhållningen från regeringens sida var rimlig? Var det rimligt att gå ut med så här långtgående restriktioner? Har dessa restriktioner blivit logiska, och drabbar de utsatta branscher på ett rimligt sätt?