Herr talman, riksdagskolleger och åhörare! I betänkandet hanterar vi 33 motionsyrkanden från allmänna motionsperioden som handlar om avfall och kretslopp.
Egentligen reagerar jag redan på rubriksättningen, för det är fel att tala om avfall. I naturens ekosystem finns kretslopp av resurser. Det finns inget avfall. Allt tas till vara. Avfall är en rest från samhället. Jag återkommer till denna bild.
Som framgår av betänkandet och även av reservationerna har vi kommit långt när det gäller avfallshantering och återvinning efter den kretsloppsproposition som den borgerliga regeringen i början av 90-talet presenterade för riksdagen. Då var Olof Johansson, Centerpartiets dåvarande ledare, miljöminister.
Vi hade då precis haft en stor miljökonferens i Rio 1992. Nu, 20 år senare, har vi en miljökonferens, Rio + 20. Precis i dagarna pågår också en miljökonferens här i Stockholm. Frågorna är alltså hyperaktuella.
När kretsloppspropositionen presenterades i början av 90-talet fanns det inte så mycket värde i det återvunna materialet. Det var någonting som vi behövde göra för att minska deponering och för att återanvända resurser. Men det fanns inte så mycket värde. Så är inte fallet i dag. I dag är det material som återvinns värdefullt. Det har ett värde, och därmed blir avfallet en resurs.
Herr talman! För att fortsätta vara framgångsrik och fortsätta att utveckla avfallshanteringen och återvinningen har regeringen tillsatt en särskild utredare som ser över avfallsområdet. Framför allt ser man över förhållandet mellan återvinningsindustrin å ena sidan och kommunerna å andra sidan. Detta är en fråga som egentligen har diskuterats ända sedan kretsloppspropositionen lades på bordet på 90-talet. Jag tror att det var rätt då att det var återvinningsindustrin som fick ansvaret. Frågan är vad utredaren kommer fram till. En sak kan vara rätt i en tid och fel i en annan. Jag ser fram emot avfallsutredarens förslag.
Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet välkomnar utredningen. Det skriver de uttryckligen i sin reservation. Jag känner att det är lite sent att komma med ett tilläggsyrkande när utredningen ska komma med sitt betänkande i september. Sedan kan vi se om det finns behov av ytterligare utredningar, men detta blir lite av att skicka jästen efter degen. Det är klart att man ska vara fri att reservera sig för vad man vill i riksdagen, men det är lite sent påtänkt att nu komma med ett tilläggsbetänkande till utredaren.
Herr talman! Jag kommer nu in på en annan del, som inte reglerades i kretsloppspropositionen, nämligen livsmedelsavfall. Det har kommit till mål i miljömålssystemet och i hur vi hanterar avfall och återvinning om just livsmedelsavfall senare. Om våra tre storstäder, Stockholm, Göteborg och Malmö, hade varit lika bra som övriga kommuner på att samla in matavfall hade vi uppnått det mål om 35 procent som var satt till 2010. Vi hade uppnått målet om de stora städerna hade varit lika duktiga som övriga kommuner.
Nu bereder regeringen och Regeringskansliet ett nytt förslag på mål från Miljömålsberedningen. Beredningen föreslår ett mål om 40 procent återinsamling av matavfallet. Det gäller både energiutvinning och återföring av näringsämnen. Detta är ett viktigt mål. Det är viktigt att kommunerna erbjuder enkla system för utsortering av matavfall. När man sorterar ut matavfallet blir det synliggjort. Jag tror att det är pedagogiskt. Då kan man också få chansen att minska matsvinnet, som har diskuterats här. Det är i sig ett otroligt resursslöseri att vi slänger så mycket fullt användbar mat eller mat som hade kunnat ätas om den hade hanterats på ett korrekt sätt.
Det är inte bara i Sverige vi gör det här. FN:s livsmedelsorgan FAO kom med en rapport för något år sedan som pekar på att det är 1,3 miljarder ton mat per år som slängs globalt. Det motsvarar 30 procent av livsmedelskonsumtionen i världen. Detta är rätt jämnt fördelat över olika länder, men det är lite olika struktur på det. I utvecklingsländer är det mer av livsmedelsförluster tidigt, innan livsmedlen ens har kommit till marknaden. Det beror på dålig infrastruktur och dåliga lagringsmöjligheter. I industriländerna är det mer av matsvinn, alltså att vi tycker oss ha råd att kasta mat. Vi slänger maten i hushållen och mer kopplat till butik.
I Sverige slängde hushållen 674 000 ton livsmedel år 2010. 239 000 ton av detta uppskattades som helt onödigt. Det är inte för inte det i varje kultur finns något slags resträtt. Sverige har pyttipanna, det finns nasi goreng och det finns paella. Jag skulle vilja slå ett slag för detta. Det borde finnas fler kokböcker för hur man tar till vara rester. Kunskap är viktig. Men det handlar också om attityd och att det ska vara enkelt. Hushållen ska kunna sortera ut livsmedelsavfallet, och det ska synliggöras på ett bättre sätt.
Därför är regeringens kommande beslut om insamlingsmål viktigt. Det vi kan göra då är att vi kan få biogas. Det är egentligen restprodukten, för det viktiga är det biogödsel som skapas när man kan röta livsmedelsavfall. Biogödseln kan då föras tillbaka till åkermarken, vi kan börja sluta kretsloppen och få en hållbar livsmedelsförsörjning.
Det här handlar återigen om att komma ifrån det här med avfallstänk. Biogödseln, som är gjord av livsmedelsavfall, kan vara fantastiskt bra och Kravgodkänd men betraktas ändå som avfall enligt våra regler i dag. En lantbrukare som ska lägga ut det på sin åker måste ha tillstånd. Jag hörde något om att det i Norrköpings kommun krävdes att man fyllde i 43 olika saker. Det är helt sjukt. Det här är en resurs och inte ett avfall. Det ska ses som den resurs det är. Därför finns det en stor potential när det gäller regelförenklingar på det här området. Jag ser verkligen fram emot Avfallsutredningens förslag.
Som andra varit inne på finns det parallella saker som pågår. Naturvårdsverket håller på med sin avfallsplan. Det händer mycket på området, och jag ser med tillförsikt fram emot att vi också kan komma tillbaka här i riksdagen och fatta beslut om nödvändiga åtgärder.
(Applåder)