Fru talman! Vi har här i dag att diskutera ett motionsbetänkande om avfall och kretslopp. I betänkandet behandlas 33 motioner som lämnades in under allmänna motionstiden 2011.
Frågorna om vårt avfall - hur vi på bästa sätt minskar det avfall som produceras och tar till vara det avfall som trots allt bildas - har blivit stora och angelägna frågor i vårt samhälle.
Beträffande det avfall som bildas har vi som grund avfallshierarkin som säger att i första hand ska avfallet återanvändas, i andra hand återvinnas, sedan användas till energiproduktion genom förbränning eller rötning och i sista hand deponeras.
Fru talman! Det är dock viktigt att i första hand jobba med att minska våra avfallsmängder. Jag upplever en stor utmaning och även potential i att minska vårt avfall beträffande livsmedel. Det är inte i längden hållbart att vi slänger så mycket mat. En tredjedel av den mat som produceras äts aldrig. Det slängs runt 70 kilo fullt ätbar mat per person och år.
Här har alla aktörer i kedjan ett ansvar. Konsumentens kunskap om hur man undviker matavfall måste bli bättre. Grossister och butiker måste ta ett större ansvar. Regeringen har aktualiserat frågan bland annat i sitt arbete med "Sverige - det nya matlandet" och i sin strategi för de gröna näringarna där man talar om att "bruka utan att förbruka".
Under ordförandeskapet i EU arrangerade regeringen en konferens om klimatsmart mat. Ett resultat av konferensen är en plattform för forskning kring matsvinnet. Livsmedelsverket arbetar också med att ta fram information och råd till konsumenterna om livsmedlens miljöpåverkan och om hur livsmedelssvinnet kan minskas.
Det finns en samverkansgrupp, Samma, som bildades våren 2010 och som jobbar med frågor om matsvinnet. I gruppen finns en bred representation för olika organ som SLU, Lantmännen, Avfall Sverige, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Svensk Dagligvaruhandel, Livsmedelsföretagen med flera.
Miljömålsberedningen har i sitt delbetänkande som ett etappmål att matavfallet till år 2015 ska minska med 20 procent jämfört med år 2010.
Matsvinnet ska minska i hela livsmedelskedjan, men den största effekten nås ju närmare konsumenten svinnet minskas eftersom livsmedlet där har producerats, bearbetats och transporterats.
Livsmedelssvinn definieras som det matavfall som slängs men som skulle ha kunnat konsumeras om det hanterats annorlunda. Sedan finns det matavfall som är oundvikligt - äggskal, potatisskal, ben och kaffesump. Av matavfallet betraktas svinnet utgöra uppemot 60 procent. Det innebär att om vi vill minska matavfallet med 20 procent fram till år 2015 måste matsvinnet minska med nästan 40 procent. För att vi ska nå detta mål måste
alla
aktörer samverka, hjälpas åt.
Inom avfallshanteringen i stort är det i dag ett delat ansvar för omhändertagande och behandling. För ett antal produkter - papper, förpackningar, däck, glas, batterier, lampor, elektroniska produkter med flera - finns det ett producentansvar. Den som producerar dessa produkter ansvarar också för att de omhändertas då de är uttjänta. Övrigt avfall från hushållen svarar kommunerna för.
Det har funnits kritik mot dessa parallella system som anses ha blivit otydliga för konsumenten. Det har dessutom varit så att de olika parterna i vissa lägen kritiserat varandra. Man anser att var och en inte har tagit sitt ansvar. I stället har man gått in på varandras områden.
Till följd av detta tillsatte regeringen förra sommaren en utredning i frågan för att förtydliga producentansvaret. Ursprungligen skulle utredaren avlämna sitt slutbetänkande den 1 juni. Det har nu skjutits fram till september.
Fru talman! En fråga beträffande ansvaret för avfall som också diskuteras är ifall det ska bli möjligt för verksamhetsutövare att själva ta hand om sitt hushållsavfall - så kallat frival. I dag är det kommunerna som ansvarar för omhändertagandet av allt hushållsavfall.
I vårt land har vi varit framgångsrika med att bygga upp ett system för att öka återanvändningen av vårt avfall och utvinna energi ur avfallet. I vårt land går i dag blott 1 procent till deponi. Av hushållens avfall går 49 procent till återvinning och 49 procent till energiutvinning. På tolv år har vi ökat mängden avfall som på något sätt återvinns från 70 procent till 98 procent. Vi har också klart bättre siffror än EU-genomsnittet då det gäller mängden avfall som går till återvinning.
Mängden deponerat avfall har minskat. Där ligger vi klart bättre till än EU-genomsnittet.
Under de senaste åren har mängden hushållsavfall minskat i vårt land, och i Sverige produceras en något mindre mängd sopor än i EU i genomsnitt.
Regeringen har satt upp ett mål om totalt 70 procents återvinningsgrad, och detta har vi lyckats uppnå inom de flesta fraktioner. Exempelvis ligger vi för papper på 74 procent, för glas på 90 procent och för metallförpackningar på 73 procent.
Även om vi i vårt land nu ligger bra till får vi givetvis inte slå oss till ro, utan vi måste sätta upp nya och ännu tuffare mål. Detta har också lyfts fram av Miljömålsberedningen.
Naturvårdsverket säger i förslaget till ny avfallsplan att materialåtervinningen måste öka. EU:s mål för 2020 är att materialåtervinningen av åtminstone papper, metall, plast och glas från hushållen ska öka med minst 50 procent. Men ytterst när det gäller att kunna uppnå en god materialåtervinning är den avgörande faktorn hur goda och praktiska insamlingssystem vi har.
Vill vi bli framgångsrika med vår avfallshantering förutsätter det för konsumenten enkla och praktiska system. Det måste finnas system som känns logiska och som är enkla att nå för konsumenten.
Fru talman! 25 procent av hushållsavfallet återvinns genom biologisk behandling. 154 kommuner i vårt land erbjuder i dag sina kommuninvånare en separat insamling av matavfall för central behandling. Ytterligare 63 kommuner har planer på att inom kort införa detta. Här arbetar man hela tiden för att öka andelen matavfall som kan behandlas biologiskt. Det finns stora fördelar med detta då man ur avfall kan utvinna miljövänlig energi för uppvärmning och drift av fordon.
För att vi ska kunna nå längre gäller dock även här att finna system som är praktiska och lättillgängliga för konsumenten. I några kommuner har vi sett exempel på protester från kommuninvånarna då det krävts separering av matavfallet och att detta samlas i särskilda sopkärl. Det handlar mycket om att skapa förståelse hos kommuninvånarna och få dessa att känna delaktighet.
Naturvårdsverket har i den nationella avfallsplanen satt upp som mål att 2015 ska minst 40 procent av matavfallet från hushåll, storkök, restauranger och butiker behandlas biologiskt.
Fru talman! En viktig fråga är också att arbeta för att nedskräpning i hav och sjöar och vid kuster minskar. Mycket av det skräp som slängs i våra hav orsakar i sin tur skada, icke minst på levande fisk. Mycket av den plast som slängs bryts ned till mikrofibrer som gör att fisk som får i sig dessa blir sjuk och i värsta fall dör.
Det finns en EU-lagstiftning och internationella överenskommelser som ligger till grund för att arbetet med nedskräpning i havet ska minska. Det är givetvis viktigt att arbeta för att ingen slänger skräp i havet utan tar det med sig till land och där ser till att det omhändertas på ett miljöriktigt sätt.
Helcomländerna har enats om att det inte får släppas något avfall i havet och att medlemsländerna ska anordna mottagningsstationer på land för att ta emot skräpet. Man har också enats om rekommendationer kring att det skräp som fastnar i fiskeredskapen ska omfattas av ett no special fee-system. Regeringen har uttryckt att man vill få till stånd en enhetlig hantering inom EU och speciellt i Östersjöområdet.
Frågan om nedskräpningen i havet har också varit på dagordningen hos Kimo, Kommunernas internationella miljöorganisation. Organisationen bildades en gång i tiden av länderna kring Nordsjön. För några år sedan, i min politiska gärning i Simrishamns kommun, var vi med och bildade en dotterorganisation, Kimo Baltic Sea. Inom Kimo Baltic Sea, som har medlemmar från kommunerna runt Östersjön, har man ett antal viktiga frågor på sin dagordning, och en av de frågor som nu är på dagordningen är just Fishing for Litter.
Med detta, herr talman, vill jag avsluta med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)