Fru talman! Jag tackar för svaret.
Detta med antalet är säkert riktigt. Det finns det
ingen statistik på i dag, men det skall ju komma enligt
statsrådet. Det gäller inte heller de två första katego-
rierna som statsrådet nämnde, utan vad jag har tagit
upp är de som har fått sin asylansökan avslagen trots,
som jag vill påstå, Europas mest generösa asylpolitik.
Det är den gruppen som jag har tagit upp, och det tror
jag att statsrådet vet också.
Skälet till att jag ställde frågan till statsrådet Frei-
valds hade inte med dem som gömmer icke asylbe-
viljade utlänningar att göra, utan det var mer en prin-
cipfråga.
Statsrådet skriver om den som till skillnad från
Utlänningsnämnden är övertygad om att ett beslut är
felaktigt fattat, och där kommer min fråga in. Utlän-
ningsnämnden är, precis som en tingsrätt eller en
hovrätt, en myndighet.
Om man försöker hindra verkställandet av andra
myndigheters beslut är det straffbart, med garanti. Jag
vet att statsrådet inser det. Här är vi inne på en farlig
väg. Vissa myndigheters beslut skall man följa, an-
nars riskerar man att bli åtalad för delaktighet i brott.
I detta fall kan man inte åtalas för att ha hjälpt någon
att bryta mot Sveriges lag, om det inte har skett för
egen vinning.
Om jag gömmer en person som av domstolen har
blivit dömd för rån innan han skall avtjäna sitt fängel-
sestraff, riskerar jag att bli åtalad och dömd. Jag an-
ser, till skillnad från domstolen, att personen inte är
skyldig. Men den som gömmer en person som enligt
Utlänningsnämnden, en annan myndighet, inte får lov
att vistas i Sverige går fri om det inte går att bevisa att
det gjorts för att tjäna pengar. Vari ligger skillnaden?
Varför är det i det ena fallet, men inte i det andra,
tillåtet att bryta mot en myndighets föreskrifter och
bestämmelser? Skall vi ha två lagstiftningar i Sveri-
ge?