Herr talman! Det nordiska samarbetet är gott och naturligtvis också utvecklingsbart. Den nordiska passfriheten är en grund för att samarbetet fungerar så väl. Den fria rörligheten mellan länderna gör att vi kan flytta till, transporteras mellan, arbeta och studera i varandras länder som nordbor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Norden
Det finns en grundläggande styrka i det nordiska samarbetet. Med närmare 28 miljoner invånare skulle vi om vi, rent hypotetiskt, gick samman vara världens tionde största ekonomi. Vi har export och import mellan länderna och en betydande arbetskraftsförflyttning som fluktuerar beroende av konjunkturer och efterfrågan. Vi har många likheter kulturellt, värdegrundsmässigt, socialt och inom välfärden.
Vi förenas till stora delar via språken. Skandinaviskan talas praktiskt taget i hela Norden, även om den är på nedgång i Finland och på Island. Det finns ett slags stolthet i det aningen kärva klimatet, och för det mesta håller vi samman även om det kan vara relativt stora skillnader i en del frågor.
Den nordiska modellen är ett föredöme, och den betraktas, analyseras och beundras dessutom av många andra länder. Våra olika samarbeten inom arbetsmarknad, energi, turism, forskning, kultur med mera är unika för vår region.
Herr talman! Nordens framgångar bygger mycket på viljan och modet att finna lösningar på dagliga problem och önskemål om att vi i den globaliserade världen kan förenas och stödja varandra när det behövs. Vi har ett utvecklat säkerhets- och försvarspolitiskt utbyte och samarbete inom Norden. I det rådande säkerhetsläget är det ändå en styrka att vi kan blicka till öster och väster och veta att det finns hjälp och stöd om det krävs, på samma sätt som vi i Sverige kan agera om frågan kommer till oss.
Jag är en sann Nordenvän, född i Finland och uppvuxen i Sverige. Jag behärskar finska och svenska, en fördel i Nordiska rådet, men jag är också en av de närmare 700 000 finländare som flyttat till Sverige. På samma sätt har svenskar - naturligtvis inte lika många - flyttat till Norge för att jobba eller färöingar flyttat till Danmark och så vidare.
Alla nordiska länder är inte med i EU, och ett antal länder är medlemmar i Nato. Men trots dessa beslut i de olika länderna kan det nordiska samarbetet flyta på relativt smidigt.
Herr talman! En av nyckelfrågorna handlar om tillgängligheten till hela Norden och att som nordbo kunna förflytta sig gränslöst mellan länderna utan att visa pass och samtidigt känna sig välkommen till respektive mottagarland.
Det är därför angeläget att belysa ett av Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets mest angelägna beslutsområden: gränshinder. Dessa dyker upp hela tiden, allteftersom vår mobilitet och önskan att förflytta oss ökar i takt med att våra länder fortsätter att utvecklas.
Det kan handla om arbetsmarknad, permanent eller tillfällig flytt, att flytta tillbaka till sitt födelseland som pensionär, att studera på ett annat nordiskt universitet, att etablera en företagsfilial i ett nordiskt grannland, att exportera en produkt eller bedriva turism över landsgränser, polissamarbete och så vidare. Gränshindren är besvärande, många gånger riktigt svåra att lösa, många gånger enkla surdegar som bara blivit liggande på grund av ett alltför litet medborgerligt tryck.
Herr talman! Nordiska ministerrådet har infört ett gränshinderråd med representanter från de olika nordiska länderna och Nordiska rådet. Förra året löstes 12 gränshinder, och det är ett bra resultat. Två av dessa var kopplade till Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Norden
Jag har förmånen att vara en ledamöterna i rådet, och det finns ett sug efter att få bort hindren i samverkan med de olika nordiska regeringarna. Det har tagits många initiativ. Bara i år genomförs gränshinderdebatter i samtliga nordiska parlament. Det är bra!
Det finns ett starkt tryck från Gränshinderrådet och Nordiska rådet att de nordiska regeringarna ska ta nästa steg när ny lagstiftning införs nationellt så att det på sikt blir ett obligatorium att utvärdera om det kan leda till gränshinder mellan de olika nordiska länderna, precis på samma sätt som vi implementerar olika EU-direktiv och även förordningar.
Ambitionerna är höga. Vi är dock medvetna om svårigheterna. Det är inte alltid möjligt att ändra i nationella lagstiftningar. Det kan bli för stora kostnadsökningar eller skapa andra negativa bieffekter.
Det är en naturlig del av den nationella lagstiftningsintegriteten, men samtidigt är det helt grundläggande för det nordiska samarbetet att de nationella regeringarna och det nordiska ministerrådet ökar ambitionerna samt värdesätter det nordiska samarbetet än mer för att i nutid och i framtid kunna utöka möjligheterna för nordisk mobilitet - en unik modell som väcker beundran och nyfikenhet i vår omvärld, där allt fler eftersträvar ökad nationalism och protektionism.
Herr talman! I Nordiska rådet finns en gränshindergrupp med representanter från de fyra olika utskotten som därefter rapporterar vidare till Gränshinderrådet. Gruppens arbete är ambitiöst och målmedvetet med fokus på att följa upp existerande gränshinder och identifiera nya.
En utmaning är dock, och det här är också en signal tillbaka till vår svenska delegation, att få de olika utskottens ledamöter från de nordiska länderna och självstyrande regioner att agera i de olika parlamenten för att ställa frågor, följa upp och agera proaktivt för att förebygga kommande gränshinder samt kämpa för att ta bort de existerande.
Jag är säker på att vi i framtiden kommer att finna en ännu bättre process. Gränshinderfrågorna kräver vår uppmärksamhet, och vi har faktiskt tagit många steg för att motverka, ta bort och förebygga gränshinder.
Därmed yrkar jag också bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Johan Andersson, Phia Andersson, Lars Mejern Larsson, Rikard Larsson, Jasenko Omanovic och Suzanne Svensson (alla S).