Herr talman! Under hela processen i Gränshinderrådet hade vi återkommande diskussioner om det här. Det genomfördes också seminarier i frågan, och vi har en fortsatt uppföljning i Gränshinderrådet. Även i de kontakter vi nu har med vår regering och den danska regeringen framförs synpunkter kring det.
Självklart handlar det om att återställa ett förtroende. Jag vet inte hur lågt det är eller om det är det - det tror jag inte att Kerstin Lundgren heller gör, utan jag utgår från att det är mer av ett antagande. Men visst finns det brister, och visst finns det frustration. Det håller jag med om. Det är vi helt överens om, för det har drabbat resenärerna och pendlarna. Där är vi helt överens. Men i det läget var vi tvungna att göra någonting. Beklagligtvis fick då resenärerna och pendlarna ta ett oproportionerligt stort ansvar. Kanske fick de också en del merkostnader och en del lidande av att byta tåg och så vidare.
Men visst är det väl också så, om man tittar framåt, att för att undvika det här ska vi titta igenom de modeller och processer som fungerar bra. Jag välkomnar alltid en diskussion över partigränserna för att hitta lösningar som är praktiskt tillämpbara. Men det här var en mycket akut situation, och jag tror inte att det fanns någon som helst realistisk och tydlig förberedelse för hur man skulle kunna ha gjort det annorlunda. Det är möjligt att det fanns andra lösningar, men just vid det tillfället, med frågorna som kom från Polismyndigheten, tullen, Migrationsverket och andra myndigheter i Sverige, var nog det här den bäst tillämpbara lösningen för att råda bot på den situation som rådde vid det tillfället.