Herr talman! Jag som socialdemokrat känner naturligtvis en frustration över hur debatten utvecklade sig. Men jag känner framför allt frustration på grund av att jag har en ambition att vi ska fortsätta den utveckling av svensk skola där vi ökar kunskapsresultaten, där vi upprätthåller trygghet och studiero i klassrummen, i korridorerna, i klätterställningarna och var det nu kan vara, där vi ser till att lärare söker sig tillbaka till yrket, där vi ser till att alla barn får möta behöriga lärare och där vi tar ansvar för att vi har en blandad elevsammansättning i våra klassrum, vilket vi vet är viktigt för att höja kunskapsresultaten och viktigt i ett demokratiskt samhälle.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samling för skolan
I denna min första utbildningspolitiska debatt som utbildningsutskottets ordförande får jag mötas av ett nej till ett av de verktyg som den här regeringen med grund i Skolkommissionens förslag lägger fram i den här kammaren. Förslaget handlar om att vi ska ge ett ansvar till alla skolor, inte bara dem som redan går före i Sverige. Det finns ju en hel del skolor som gör bra saker. Till exempel ska jag själv besöka Vivallaskolan hemma i Örebro på fredag. Där har man jobbat aktivt för att se till att högstadieeleverna kan göra skolval på skolor i närheten, men inte på det högstadium som tidigare har funnits på Vivallaskolan. Syftet är att få en mer blandad elevsammansättning.
Det vi vill är att alla skolor ska jobba på det här sättet, men med olika medel beroende på vad som passar bäst just i den egna kommunen och den egna skolan. Är det någonting jag känner frustration över är det inte debatten, utan att förslagen inte kommer fram och att en borgerlig allians med stöd av Sverigedemokraterna gång på gång säger nej till ökad jämlikhet i svensk skola.