Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag
skulle också vilja tacka Barbro Westerholm, vars
interpellation mera handlade om innehållet i fråga om
den här krishjälpen; det är bra.
Skälet till att jag skrev den här interpellationen
var att Invandrarverket gått ut om att barn som kom
hit från Kosovo skulle på landets barnpsykiatriska
mottagningar få hjälp med att bearbeta sina svåra
upplevelser. Jag blev då bekymrad därför att det är
långa köer till både BUP och PBU - köer av tidigare
flyktingbarn och köer av svenska barn. Jag funderar
över hur man skall klara av detta.
Statsrådet säger att man har utvecklat goda meto-
der för att erbjuda de här barnen teknisk hjälp. Det är
jättebra men köerna funderar jag, som sagt, över.
Vidare säger statsrådet, vilket är alldeles rätt, att barn
som inte fyllt 18 år har rätt till hälso- och sjukvård,
precis som alla andra barn.
Tyvärr har jag erfarit, och det har också Barnom-
budsmannen gjort, att för barn utan permanent uppe-
hållstillstånd har en viss restriktiv praxis tillämpats
när det gäller att sätta in mera långvariga behandling-
ar. Tidigare erfarenheter har ju visat att krig och kon-
flikter ofta blir långvariga. En stor del av de barn som
kommer till Sverige från krigsområden blir därför
ofta kvar väldigt länge, ibland under resten av sin
barndom. Jag kan alltså inte undgå att vara bekymrad.
Barn som är över 18 år - det gäller i och för sig
också svenska barn - får inte komma till barnpsyk,
utan de är hänvisade till vuxenpsykiatriska kliniker
som dock - det är min erfarenhet - inte har samma
beredskap för att ta emot just unga vuxna.
Flyktingsituationen i sig är en väldigt otrygg och
osäker tillvaro. Många av de barn som i dagarna
väntas till Sverige har dessutom ohyggligt svåra
traumatiska upplevelser bakom sig. De har förlorat
sina hem och gått igenom ett flertal uppbrott. Syskon
och föräldrar kan ha dödats eller ha försvunnit. Där-
för är behovet av psykoterapi stort för flyktingbarnen.
Även föräldrarna behöver hjälp.
Precis som statsrådet påpekar, nämligen att det
finns bra utvecklingsmetoder för barnpsyk, har skola
och barnomsorg utvecklat metoder. Där finns vuxna
personer som många gånger har stor erfarenhet när
det gäller att möta flyktingar även i skolan. Men barn
utan permanent uppehållstillstånd omfattas inte av
rätten till förskola. Den rätten gäller endast för i Sve-
rige folkbokförda barn. Även i fråga om utbildningen
är det så att för den som inte har permanent uppe-
hållstillstånd är utbildningen i viss mån begränsad.
Man har inte samma timantal i skolan t.ex. Det här
stämmer inte så bra överens med barnkonventionen -
vare sig när det gäller artikel 2 eller när det gäller
artikel 28. Det är alltså många bekymmer som jag
pekar på i detta mitt anförande.