Fru talman! Tack för orden om att följa det här
med stor uppmärksamhet! Jag kan dock inte hålla
med statsrådet om slutsatsen att landstingen har be-
redskap att möta de kosovoalbanska flyktingar-
na/Kosovoflyktingarna. Jag tänker då på barnen. Min
erfarenhet och min kunskap är att man på barnpsyki-
atriska kliniker går på knäna. Det är ett oerhört stort
tryck och en väldigt stor belastning där. Kön är väl-
digt lång. Jag hoppas därför verkligen att detta följs
upp och att man kontrollerar detta mycket noga.
Det har gjorts uppföljningar, säger statsrådet. Men
jag tycker att det är lite dåliga uppföljningar. Det är ju
inte så bra som man tror. Statsrådet säger att schablo-
nersättning till landstingen för sjukvård till asylsö-
kande m.fl. är täckt men det räcker inte som det är i
dag.
Med så svåra upplevelser i bagaget som de här
barnen har är det kontrainducerat, ja, faktiskt farligt,
att inte ge hjälp omedelbart. Därmed bär man det här
med sig. Känslomässigt, socialt och ekonomiskt är
det olönsamt på lång sikt. Att avvakta ytterligare
resultat är faktiskt grymt. Det är ett grymt experiment
att resonera så. Redan nu vet vi ju hur illa det är att de
här barnen måste stå i kö.
En orolig boende i ett område dit Kosovoflykting-
ar skall komma sade i morse i radion: Hur skall de
kunna klara sig här? De kommer inte att kunna sköta
tiderna i tvättstugan. Det kommer bara att bli bråk.
Med tanke på det håller jag verkligen med om att
nätverk behövs. Jag blev glad över att höra om nät-
verken, som jag vet finns genom WHO och Röda
korset. Men även staten måste föregå med mycket
gott exempel. Jag ser alltså verkligen med tillförsikt
fram emot att uppföljning sker varje dag, att man
kontrollerar hur det verkligen står till i landstinget
och hur det går. Tack!