Herr talman! Vi kan väl ändå, Per Westerberg, ägna några sekunder åt ersättningsnivåerna på ett ömsesidigt sätt. Jag noterar Per Westerbergs bekymmer kring förtidspensioneringarna och nivåerna för människor. Men det är ändå så att som en lösning på detta vill Moderaterna sänka ersättningsnivåerna ytterligare, och det är väl bra att det framkommer i den här debatten. Ni vill ju ned till 70 % när det gäller sjukersättningen och sjukpenningen, och ni vill ned till 60 % när det gäller förtidspensioneringarna, sämre SGI och så vidare - därmed var detta sagt.
Jag hann inte med heltidsfrågan. Jag undrar om Per Westerberg ändå inte tar in den frågan alldeles för tidigt i det här sammanhanget - men kör för det.
Det finns ett utredningsförslag om rätt till heltid. Jag är helhjärtat inställd på att under våren kunna lägga fram ett förslag om förstärkt rätt till heltid. Hur det förslaget ska se ut återkommer vi till. Remisstiden har i det här läget nätt och jämt gått ut.
Men, Per Westerberg, det är inte förbud mot deltid som någon tänker sig föreslå och allra minst jag, utan det är rätt till heltid om detta är möjligt med hänsyn till verksamheten och verksamhetens art. Det blir inget förbud mot deltid. Deltid måste finnas, och deltid ska finnas. Människor vill ha deltid. Verksamheter kräver deltid. Allt detta är den ena delen av saken.
Samtidigt finns det - det får jag ändå påpeka - ett problem på arbetsmarknaden som Per Westerberg inte låtsas om, nämligen att en miljon människor jobbar deltid. I varje fall 200 000, framför allt kvinnor, vill inget hellre än arbeta mera. Problemet är att vi har människor som inte får gå upp i arbetstid trots att verksamheten sannolikt möjliggör ett heltidsarbete. Dålig organisation på arbetsplatserna gör att framför allt kvinnor, särskilt unga kvinnor, får dåliga anställningar som man inte kan leva på och som ger dålig SGI och dålig pension i framtiden. Det där är ett problem som vi vill lösa. Men jag noterar att i varje fall Per Westerberg inte vill göra det.
Jag har också noterat att Per Westerberg lyssnade på föregående interpellationsdebatt där jag noga redogjorde för de brister som fortfarande finns när det gäller rehabilitering. Jag kan upprepa att alltför många får för lite stöd och för sent i rehabiliteringsprocessen. Där ligger nu fokus. Vi har en rad åtgärder i gång för att förbättra detta. Det är möjligt att förbättra, och det är min absoluta övertygelse att det också, precis som när det gäller sjukskrivningsvolymerna, går att komma till rätta med det här. Det är inte acceptabelt att människor trillar mellan stolarna, mellan myndigheterna. Detta vill jag ändra på.