Fru talman! Det krävs en internationell utblick för att förstå den allmänna oron för vad som händer med public service. Jag vill nämna några exempel.
För bara någon månad sedan beslutade den danska högerregeringen att skära ned på Danmarks Radios anslag med 20 procent. Sparkravet kommer ursprungligen från Sverigedemokraternas systerparti Dansk Folkeparti, som hade yrkat på ett ännu högre sparkrav om hela 25 procent. Drygt 400 medarbetare har fått gå, kulturredaktören Tine Smedegaard Andersen har fått gå och de svåraste nedskärningarna har omfattat områdena kultur och sport.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Långsiktig finansiering och stärkt oberoende för public service
Att uppdraget ska smalnas av och att public service inom begränsade områden ska konkurrera med kommersiella medier är skrivningar man faktiskt kan känna igen från den allmänna svenska public service-debatten. Men oavsett hur man formulerar sig är det här en politik som främst är till gagn för de vinstdrivande mediebolagen. Nedskärningar av programutbud som avser kultur, sport och idrott inom ramen för public service kommer främst att drabba ekonomiskt svagare medborgares möjligheter att få ta del av ett bredare, kvalitativt och oberoende programutbud.
Jag vill nämna ett annat exempel, och det är Nederländerna. Där diskuteras omfattande anslagssänkningar samtidigt som den politiska viljan att lägga sig i programverksamheten har accentuerats. Det hela gick så långt att public service-bolagens chefer öppet publicerade ett brev till regeringen om de upprepade försöken att direkt och indirekt utöva inflytande över programmen. Den skarpa kritiken handlade förstås om ett oberoende som håller på att urholkas.
Ett tredje exempel är vårt grannland Finland. Där har man faktiskt ett grundlagsskyddat public service, men man har de senaste åren inte kunnat skydda YLE-skatten. Kortsiktiga politiska intressen har kommit att påverka de ekonomiska förutsättningarna, och sedan lagändringen 2017 är det politiker som nu bestämmer public services strategi.
Fru talman! Alla de här exemplen går tvärs emot de tre principer som lagt grunden för public services verksamhet i Sverige sedan den första radiosändningen 1925. Staten ska garantera den underliggande infrastrukturen genom att anlägga, äga och driva det nät som behövs för radio- och tv-sändningar. Programverksamheten ska bedrivas av fristående programbolag som omfattas av krav på saklighet och opartiskhet vid urvalet av vilka program som ska sändas. Programbolagens verksamhet ska finansieras av användarna själva och inte av staten direkt eller genom kommersiella intäkter.
Men det händer någonting, fru talman. Det sker snabba förändringar i det globala medielandskap som vi nu faktiskt har fått. Globaliseringen och digitaliseringen äventyrar de kommersiella mediernas affärsmodeller eftersom annonspengar följer nätjättar, vilket också har visat sig drabba kvalitetsjournalistiken.
En annan fråga av stor betydelse är informationsintaget. Bearbetningen av användardata som används för att förutsäga vilken information vi vill ha har också kommit att påverka vilken information vi de facto får. Att flödena blir personliga och ensidiga riskerar att minska bredden av den information som vi faktiskt får ta del av. När vi söker information på de globala sökmotorerna tror fortfarande många av oss att vi inhämtat en ofiltrerad bild av verkligheten medan vi i själva verket har fått ett specifikt utfall.
Faran ligger i att vi i allt mindre utsträckning delar samma verklighetsbild av fakta och händelseförlopp. I stället ser vi en utveckling av desinformation, kunskapsklyftor och polarisering. Därför är också tillgången till ett brett och oberoende programinnehåll en fråga om demokrati.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Långsiktig finansiering och stärkt oberoende för public service
Fru talman! Den globala konkurrensutsatta mediemarknaden har bidragit till väsentliga strukturförändringar även i det svenska medielandskapet. Allt färre använder traditionella medier och koncentrerar sitt dagliga intag till sociala medier. Det linjära tv-tittandet har minskat över tid, och allt färre använder sig av en fast tv i hushållet.
Sett till att licensen utgår från innehavet av en tv-mottagare i hushållet, har det under en längre tid funnits ett behov av att utreda både oberoendet och finansieringsmodellen. I december 2016 tillsattes därför den parlamentariska public service-kommittén med representation från riksdagens alla partier.
Det ursprungliga uppdraget var att föreslå nödvändiga förändringar för att skapa goda förutsättningar för den verksamhet som bedrivs av programföretagen Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB samt att lämna förslag på ett långsiktigt, hållbart och solidariskt finansieringssystem. I oktober 2017 lämnade kommittén sitt delbetänkande som är bakgrunden till regeringens proposition och dagens debatt.
Vad vi nu föreslår, fru talman, är en ny lag om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Det betyder att den tidigare licensen ska ersättas med en public service-avgift. Den ska vara individuell, och den ska betalas av alla som har fyllt 18 år och har en beskattningsbar inkomst. Finansieringsmodellen är solidarisk, vilket innebär att beloppet man betalar är avhängigt ens inkomstnivå.
Utgångspunkten för förslaget är att programföretagen SR, SVT och UR ska ha finansiella förutsättningar att utveckla en oberoende verksamhet med hög legitimitet, kvalitet och relevans i det moderna medielandskapet. Det kräver ett finansieringssystem som är långsiktigt stabilt, som uppfattas som legitimt och som värnar oberoendet.
Genom finansieringsmodellen avvecklas även Radiotjänst i Kiruna AB i januari 2019, och ansvaret att ta in avgiften kommer att åläggas Skatteverket.
I betänkandet föreslås också ett stärkt oberoende. Det var den nya finansieringsmodellen i kombination med långa sändningstillstånd som tillsammans skulle stärka oberoendet. Vi socialdemokrater förordar långa sändningstillstånd, mycket längre än vad Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna nu tillsammans med Sverigedemokraterna föreslår i utskottet. Vi menar, i likhet med remissyttrandena från Sveriges Television, Sveriges Radio och UR, att längre tillståndsperioder stärker oberoendet.
Vi menar även att ett sexårigt sändningstillstånd från och med 2020 inte markerar i tillräckligt hög grad att vi går in i ett nytt finansieringssystem.
Vad gäller Sverigedemokraterna vill man, trots att man har deltagit i den parlamentariska utredningen och undertecknat slutbetänkandet, yrka avslag på hela propositionen. Beskedet man lämnar i dag gör mig oroad. Vad det innebär för ett budgetsamarbete för den som vill bilda regering nu är ett orosmoment. Det är fortfarande ett stort frågetecken för mig. Kanske får vi ett visst förtydligande i anförandet senare.
Fru talman! Avslutningsvis är det, enligt mig, ett styrkebesked att alla partier har deltagit i den parlamentariska utredningen och att alla partier utom Sverigedemokraterna har kunnat kompromissa i de mest väsentliga frågorna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Långsiktig finansiering och stärkt oberoende för public service
Sverige gör med förslaget i det här betänkandet ett avsteg från många av de andra europeiska länderna genom att vi värnar oberoendet för public service som nu ska få en stark och ny finansieringsmodell.
Med det sagt ställer jag mig bakom förslaget i betänkandet. Men jag yrkar på ett starkare oberoende än det som framgår. Därför ställer jag mig bakom reservation 2.
(Applåder)