Fru talman! Också jag vill yrka bifall till reserva-
tionen.
Detta ärende var från början ett lokaliseringsären-
de. Men själva lokaliseringen har försvunnit ur sam-
manhanget. Därmed saknar ärendet egentligen me-
ning. Dessutom riskerar det t.o.m. att bli skadligt.
Sprängämnesinspektionen är en gammal skydds-
myndighet som funnits ända sedan 1895 och ett
mycket väl inarbetat varumärke. Intressenterna vet
vad det är för någonting. De vet var de ska vända sig,
och de vet vilken kompetens den har.
Detta har haft till följd att alla remissinstanser
utom Räddningsverket - facket, industrin och avnä-
marna - säger nej till förslaget. Varför säger inte
Räddningsverket nej? Det kan ju ha intresse av att få
ökad kompetens eller ökad status. Jag vet inte. Nu
blir det inte någon utlokalisering, utan det blir kvar i
Stockholm för att inte kompetensen ska skingras.
Den fråga man kan ställa sig är: Varför just
Sprängämnesinspektionen? Varför inte Strålskydds-
institutet? Varför inte Kemikalieinspektionen? Varför
inte Kärnkraftsinspektionen? Varför inte Smitt-
skyddsinspektionen? Varför inte Luftfartsverket?
Det finns en mängd skyddsmyndigheter eller in-
spektionsmyndigheter i Sverige. Det är gamla inar-
betade myndigheter. Varför ska inte också de in un-
der Statens räddningsverk med samma goda skäl? Jag
menar på att förslaget är ogenomtänkt. Det finns en
risk att Räddningsverket blir ett slags konglomerat av
alla möjliga vällovliga intressen. Risken finns då att
kompetensen urvattnas. På vissa områden behöver vi
spetskompetens, och detta är ett sådant område.
Det finns också en risk för att det blir mer svår-
tillgängligt om det försvinner i en stor byråkrati. Det
kan blir svårare att hitta rätt och svårare med service
osv. Vi tycker från vår sida att det är ett riktigt dåligt
förslag. Det borde egentligen aldrig ha förts fram.