Herr talman! Den här debatten handlar om skadeståndsansvar, i huvudsak skadeståndsansvar för kärnkraften. Det är inte någon energipolitisk allmändebatt, även om företrädarna för regeringssidan har försökt att föra debatten dit.
Det är viktigt att vi har rätt uppgifter om saker och ting. De bolag som i lagstiftningen kallas för anläggningshavare är inga dotterbolag till vare sig Vattenfall, Eon eller Fortum. De är självständiga bolag. De ägs inte bara av de här tre bolagen utan även av andra bolag. Jag vet att i Fortum ägs 1 procent av Skellefteå Kraft - detta är bara en kuriosakunskap. Det är de här bolagen som tecknar detta enligt lagen mycket tydliga ansvar. Det uppgår till ett antal dragningsrätter, som enligt lagstiftningen motsvarar 1,2 miljarder euro, alltså ungefär 12 miljarder kronor, brukar vi säga.
Ansvaret är alltså begränsat till detta belopp. Det finns inget därutöver. Att prata om försäkringar är bara bullshit.
Att ordet "obegränsat" används i lagstiftningen beror på att för den skada som inträffar är man ansvarig upp till hela dess värde. Men när de 12 miljarderna är slut finns det ju inga mer pengar att ta av. Det är detta som vi i oppositionen diskuterar. Det är därför vi vill ha ett ansvarsgenombrott, och det är därför det blir så fel när ni från regeringssidan frågar vilket takbelopp vi ska ha i stället.
Vi vill ju ha ett ansvarsgenombrott, och vi vill alltså ha ett obegränsat ansvar på riktigt. Då försöker ni konstruera ett fantasifoster och säga att det inte går, men detta finns redan i Tyskland. Där finns det en lagstiftning separat för just anläggningshavare och ansvarsgenombrott i just den relationen. Därför tycker jag att de argument som ni har i betänkandet är felaktiga och grundar sig på osaklighet.