Herr talman! Jag tackar Mats Green för den viktiga frågan och Nina Lundström, Ola Johansson och Hillevi Larsson, som tog upp viktiga aspekter på detta.
En viktig bit av själva grundfrågan handlar om hur vi ser på vad som har hänt de senaste åtta åren. Vi kan luta oss tillbaka och tycka att det har varit en perfekt tid med väl avvägda förslag som har lett till att vi har ett fantastiskt läge där det knappt råder någon bostadsbrist.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är inte av den åsikten att man ska skylla allt på tidigare regeringar, utan jag tror att vi måste vara konstruktiva och titta framåt. En del av min ansats i mitt svar handlar just om den konstruktiva hållningen.
Det finns i dag en stor brist på hyresrätter och bostäder som vanliga människor har råd med. Bostadsbristen drabbar framför allt två grupper, unga och studenter samt människor som har en svag ekonomi. Hillevi Larsson redogjorde förtjänstfullt för detta.
Efter flera decenniers bostadsbrist ser vi tydligt att marknaden inte ensam klarar av att hantera detta. Jag får därför inte ihop det när Ola Johansson helt enligt centerpartistisk tradition talar om att värna företagen och sedan i nästa mening säger att företagen nog inte behöver stöd.
Jag får inte heller ihop det när Mats Green talar om två symboliska förslag i vår budgetproposition som röstades ned i kammaren. De 1,7 miljarderna och pengarna till skollokalsrenovering skulle, enligt Mats Green, vara små symboliska summor.
Å ena sidan tycker ni att det inte borde finnas några pengar till detta, å andra sidan tycker ni att det finns för lite pengar. Jag får ärligt talat inte ihop det, herr talman.
Det är en dubbel negation. Antingen tycker Mats Green, Nina Lundström och Ola Johansson väldigt olika saker eller så framställer de det som att oavsett vad jag säger kommer jag att hamna på fel sida om den gräns de har satt upp. Damned if I do, damned if I don't. Den typen av logik har jag svårt att bemöta.
Vi har varit tydliga med att Sverige befinner sig i en svår situation med allvarlig bostadsbrist. Jag har räknat upp ett antal områden där vi har framfört idéer för hur vi ska få igång ett byggande som genererar fler bostäder.
Regeringens mål om 250 000 bostäder fram till 2020 ogillas av Mats Green. Om vi under slutet av denna mandatperiod har detta mål i sikte borde Mats Green och hans kolleger i oppositionen vara glada. Kan vi nå 300 000 fram till 2020 är det bara bra. Men hur man kan sätta upp ett vackert mål om 300 000 bostäder fram till 2020 och inte ha något annat aktivt bostadspolitiskt förslag än att lita på att marknaden ensam ska sköta detta med hjälp av regelförenklingar, som i och för sig är viktiga och bra, är för mig en gåta.