Herr talman! Ja, vi lyssnar på företagen, ministern, och då hör vi dem säga: Vi önskar oss ingen finansiell dopning. Det gäller inte bara de privata fastighetsägarna och byggföretagen utan också allmännyttan. De önskar ingen finansiell dopning och inga fler subventioner.
Nu vet vi inte var de eventuella miljarderna kommer att landa. Jag erkänner att finansieringen är en fråga som såväl byggindustrierna och Boverket som andra aktörer har lyft upp i debatten. Det är viktigt att komma till skott med den saken. Att ministern inte uttrycker sig tydligare än han gör tar oss inte närmare sanningen.
Jag vill påstå att byggbranschen har ett eget ansvar för att se över sina kostnader. Det vore rent kontraproduktivt att utlova pengar till dem om ambitionen är att sänka byggkostnaderna.
Kommunerna har ett ansvar för att ta fram planer som möjliggör ett bostadsbyggande som är anpassat efter det som behövs och där det behövs. Statens uppgift ska, som jag sa i mitt inledningsanförande, vara att investera i sådant som bygger Sverige starkt, nämligen infrastruktur, utbildning, civilsamhället, fritid, skolor och så vidare.
Hillevi Larsson! Jag skulle vilja kommentera skattetrycket på byggandet. Det är en återhållande faktor. Skatter och avgifter utgör 35 procent av nyproduktionskostnaden för en bostad. Det är kanske i den ändan man ska börja i stället för att ställa olika boendeformer mot varandra. Det tjänar ingenting till.
Den orättvisa beskattningen mellan olika upplåtelseformer är faktiskt något som Alliansen har tillsatt utredningar om. Dessa ligger nu på den nuvarande finansministerns bord, och vi väntar nyfiket och med spänning på konkreta förslag om hur hon vill utjämna beskattningen mellan olika boendeformer.
På samma bord ligger också frågan om en kostnadschock på 2,4 miljarder för byggindustrin i samma ögonblick som arbetsgivaravgifterna höjs för unga under 25 år. 50 000 av dessa är anställda inom byggindustrin.