Fru talman! Jag hörde att Malin Larsson pratade om att vi måste ta hand om naturen, men jag hörde ingenting om de negativa konsekvenserna för näringar och människor. Det är det som är orsaken till att vi och de andra Tidöpartierna vill ha en minimiimplementering och 1995 som referensår.
Skogsstyrelsen beräknar att den långtgående implementeringen av förordningen kommer att resultera i att 1,6 miljoner hektar produktiv skogsmark undantas från brukande. Det motsvarar enligt skogsutredningen ett bortfall på 8 miljoner kubikmeter virke per år. Ett sådant råvarubortfall i den redan pressade svenska skogsindustrin skulle hota 11 000 arbeten i svensk skogsnäring – för att inte tala om miljardförlusterna för företag, staten, bygder och människor.
Om olyckan är framme och det blir en rödgrön regering kommer Vänsterpartiet – säger man – att verka för att vi ska utgå från förindustriell nivå när det gäller naturrestaureringsförordningen. Naturvårdsverkets förslag till plan ligger också i den riktningen. Om Socialdemokraterna inte aktivt bestämmer sig för att det är 1995 som ska gälla som referensår kommer vi alltså att se de här effekterna.
Det är 11 000 jobb som kommer att försvinna, och en massafabrik kommer säkerligen också att läggas ned. Kommer det att bli Obbola i Umeå? Kommer det att bli Ortviken i Sundsvall? Kommer det att bli Domsjö eller Husum i Örnsköldsvik? Kommer det att bli Ställdalen eller Hallstavik? Något av dessa områden kommer att drabbas av nedläggning av sin massaindustri, och totalt sett 11 000 människor kommer att förlora arbetet. Socialdemokraterna måste svara på hur man vill agera i den frågan.