Fru talman! Tack till Andrea Andersson Tay för svaret!
Nu fick vi höra att man lyssnar på forskare och att man följer vetenskapen. Men det har aldrig någonsin varit så att alla forskare har varit eniga. Det har aldrig någonsin varit så att man kan peka och säga: Det där är vetenskapen.
Det ligger i forskningens och vetenskapens natur att man har olika meningar, olika teorier och olika teser som man bryter mot varandra. Det kommer hela tiden upp oenigheter.
Man kan lyssna på de forskare som skapade Living Planet Index. Jag tog i ett tidigare anförande upp att deras analys var en av de analyser som låg till grund för teorierna om den stora artutrotningen.
När de gjorde en förnyad analys med högre upplösning, med fler datapunkter, såg de att problemet var mycket mindre än vad de hade trott. Det var väldigt stort för vissa artgrupper och vissa regioner. Sverige var inte en av de regionerna. Det var bland annat Sydostasien, minns jag. Det fanns fler regioner, men det är den enda region som jag kommer ihåg. Men Sverige var inte ett problematiskt land. I Sverige är det mycket bättre beställt.
Problemet ligger hos andra länder. Hur förmår man andra länder att ändra sin politik om man vill stoppa artutrotningen, som det kallas?
Jag noterar att jag inte hörde något om alla arbetare längs Norrlandskusten som förlorar sina jobb. Jag sluter mig därför till att det är en förlust som Vänsterpartiet är berett att ta att uppemot 50 000 arbetare i Norrland förlorar sina arbeten. Är det så, Vänsterpartiet?