Herr talman! Det är en utomordentligt intressant debatt. Två socialdemokrater interpellerar finansministern i avsikt att få fram förslag för att bekämpa fusk på skatteområdet - ytterst för att det innebär ett moras för den skattemoral som binder ihop samhället, för att det orsakar osund konkurrens, för att det undandrar resurser från det gemensamma och för att det plågar löntagarnas villkor.
Då kommer det omedelbart två plutoner moderater stormande till kammaren och angriper Socialdemokraterna. Moderaterna är synnerligen aktiva när socialdemokrater diskuterar skattefusk. Då lägger de huvudet på sned och säger: Det är besvärande skattefel, men vi måste vara säkra på våra åtgärder. Det tar tid, och det ska vara eftertanke.
Men det låter annorlunda när människor är sjuka, när människor är arbetslösa och när finansministern ska bedriva nyliberal jobbpolitik och säger: Sänk arbetslöshetsförsäkringen! De är för lata, de jobbar inte. Sänk sjukförsäkringen, försämra villkoren! De är sjuka bara för att de ligger hemma och njuter.
Bidragsfusk och skattefel - märk skillnaden i ord! Skattefusket uppgår lågt räknat till 133 miljarder. Det vi diskuterar i dag - undandragande av skatt på arbete - uppgår till ca 60 miljarder. Bidragsfusket, utredningar och ammunition - allt har skärskådats: Det uppgick till 10 miljarder - 10 miljarder. Det var några hundra miljoner på vab och barnbidrag.
Regeringens senaste insats på det här området är att förse alla arbetslösa med ytterligare byråkratiskt ansvar så att kassorna har fått anställa ett hundratal till.
Det är verkligen ideologi när det gäller den skilda valören - fusk och fel - och när det gäller volymen. Det behövdes inte lång eftertanke eller genomgripande utredningar för att förändra stora socialförsäkringssystem som byggts upp under generationer för att skapa trygghet. Då kunde man hugga rakt av. Men på ett område där företagare och fackliga organisationer gemensamt säger: Gör någonting nu! Då dras det i långbänk. Det, herr talman, är moderat ideologi.