Fru talman! Jag får för artighetens skull först
tacka för svaret, eftersom det nu aktuella svaret i alla
fall till stor del handlar om det som frågan gäller. Att
jag av kommunikationsskäl inte fick det under mina
ögon förrän omkring halv fyra i eftermiddags är en
annan sak.
Låt mig först påpeka att justitieministern gör ett
försök till skuldfördelning för det faktum att jag
tvingas använda mig av en interpellation för att få ett
svar. Han säger: "Det är möjligt att Lennart Fridén
och jag i något sammanhang har missförstått var-
andra." Ja, det är möjligt, men inte i det här samman-
hanget.
Vid ett besök på Kronofogdemyndigheten den
8 mars, där ledamöter från flera partier, däribland
Socialdemokraterna, deltog, fick vi klart för oss att ett
inte oväsentligt antal personer råkar i trassel för att
det finns brister i regelverket efter den ändring som
gjordes på initiativ av Sten Wickbom och som resul-
terade i lagen 1988:1251 och de därmed nya skriv-
ningarna i föräldrabalkens kapitel 10 och 11, främst i
kapitel 11.
De problem som skulle kunna skapas med dessa i
kombination med de förändringar som gjordes med
mentalvårdsreformen varnades det för från flera re-
missorgan. Jag hann under ett par år under slutet av
min verksamhet som överförmyndare kring 1990
också uppleva ett antal otrevliga fall som inte skulle
ha förekommit med tidigare lagstiftning. Jag hade
hoppats att detta var initialsvårigheter, men chefen för
KFM vidimerade att så inte var fallet, att bristerna i
regelverket försätter många i onödigt trassliga och
otrevliga situationer.
Det för mig naturliga var då självfallet att fråga
om detta. Min fråga av den 12 april inleddes på föl-
jande otvetydiga sätt: "I slutet av 1980-talet genom-
fördes ett antal reformer som berörde det som brukar
kallas 'svaga grupper'". Döm om min förvåning när
jag den 24 april får ett svar av typen goddag - yx-
skaft! Svaret handlar om något helt annat, nämligen
de ändringar som gjordes 1995 och främst berörde de
underåriga. Om detta har jag inte frågat.
Uppenbarligen har någon på departementet inte
kunnat läsa innantill. Är det något departement där
man måste behärska såväl semantik som hermeneutik
är det ju Justitiedepartementet. Det är självfallet inte
Thomas Bodström som har suttit och utarbetat svaret
själv, men det allvarliga är att han har underskrivit
detsamma - uppenbarligen utan att penetrera texten i
fråga.
När man drar ut texten på riksdagens utskriftspro-
gram står det längst ned: "Läs frågan". Det hade ju
varit bra om så skett. Det är inte jag som har missför-
stått i detta ärende, och det är min plikt som riks-
dagsman att utföra mitt uppdrag som granskare och
representant för många tusen väljare.
När jag genom den nonchalans som jag upplevde
vid mottagandet av frågesvaret inte fått möjlighet att
utöva dessa mina uppgifter kände jag mig som demo-
krat, som politiker och som statsvetare kränkt. Det
var en självklarhet att samma dag upprepa frågan, och
då som interpellation. Min första tanke var också att
den som så negligerat frågan, som är otroligt viktig
för samhällets små och utsatta medlemmar, av sin
chef måste sättas på plats, och då lämpligtvis på en
annan plats än den nuvarande.
Jag debatterade etik med statsministern här i
kammaren i torsdags och citerade en tidigare svensk
regeringschef, som sade att samhället inte ska skapa
problem åt de små. När vi ibland ändå med våra
schablonbeslut gör just detta känner jag det som min
plikt som medmänniska och som politiker med upp-
drag från människorna att verka för ett undanröjande
av dessa problem. Jag kan bara beklaga att jag inte
tagit upp den nu aktuella frågan tidigare.
Den 17 maj kunde vi i pressen läsa årets resultat
av JO:s granskning av överförmyndarna. I den artikel
som fanns i Svenska Dagbladet kan man läsa:
"Mängden med ärenden har ökat 'närmast explo-
sionsartat' efter att fler psykiskt sjuka bor hem-
ma . och allt fler behöver hjälp." Det här får krono-
fogden alltmer av, och man tycker själva att det är
många onödiga ärenden. Om belastningen hos Krono-
fogdemyndigheten har vi kunnat läsa i pressen i dag,
men det ska jag inte beröra ytterligare här.