Herr talman! Kew Nordqvist nämnde Vättern desto mer i sitt anförande. Jag kan möjligen ge mig på ett litet svar på frågan.
Det är klart att vi kan se att Vättern med olika verksamheter påverkar många människor, precis som du själv beskrev. Då kommer väl egentligen, kopplat till er reservation, frågan: Hur ser man på Försvarsmaktens roll i detta? Vi konstaterar i betänkandet att de har kommit in med en ansökan och tydligen förbereder en annan och att något är föremål för domstolsförhandlingar just nu.
Jag kan tycka att principen måste vara att vi vilar på att vi har en miljöbalk och självstyrande domstolar som hanterar svensk lagstiftning och att Försvarsmakten likt andra verksamheter i Sverige måste ha tillstånd till sin verksamhet. Det står också i tidigare riksdagsbeslut att det naturligtvis handlar om försvarsförmågan, att vi ska ha en förmåga att försvara Sverige i närområdet och andra delar av världen, men också att Försvarsmakten likt andra i samhället måste ta ett miljöansvar.
Jag kan tycka att det är den vägen vi måste gå, att använda den processen. Försvarsmakten ska ansöka som alla andra. Deras sak ska prövas, och så ställer man försvarsintresset mot intresset för till exempel dricksvatten och annat och de miljöeffekter som kan komma av verksamheten. Det tycker jag att domstolarna gör utifrån miljöbalken bättre än om jag skulle gå in och döma i den frågan här i talarstolen.