Herr talman! Östersjön ligger oss alla varmt om hjärtat. Det är det hav som vi har längst kust till. Det är också ett mycket känsligt hav, vilket vi alla i kammaren glädjande nog är överens om.
Sedan 2006 har Östersjön stått högt på alliansregeringens lista. Vi kristdemokrater som företräder förvaltarskapstanken har arbetat mycket för att få in en helhetsbild i synen på Östersjön, för att samordna den internationellt inom det området och inom Helcom, vilket är ett viktigt sätt att gå vidare, och för att få till ett samarbete mellan sju EU-länder och så mycket som möjligt få in Ryssland i detta samarbete. Det är avgörande för framgången och målsättningarna att vi ska uppnå en god ekologisk status 2021.
Det har gjorts mycket under det svenska ordförandeskapet. Vi har tillsatt en speciell minister för havsmiljön som också har varit ordförande i Helcom. Vi har drivit Baltic Sea Action Plan. Det innebär att man inte bara har trevliga konversationer utan att det är action som gäller för Östersjön. Man har bland annat bildat en fond, BSAP-fonden, som har avsatt pengar till biogassatsningar i Polen och vattenreningar. På jordbrukssidan har man tagit fram programmen Baltic Compass, Baltic Deal och Baltic Manure. Det sistnämnda ska hjälpa till att hantera utsläpp från animalieproduktion i känsliga områden.
När Sverige överlämnar ordförandeskapet till Danmark den 30 juni förväntar vi oss en ekonomisk förstärkning av Helcom med bland annat pengar från EU:s långtidsbudget.
Det nya sättet att titta på makroregioner är intressant, och det bejakas av Europeiska unionen.
Det har gjorts mycket. Vi lämnar över stafettpinnen till danskarna och hoppas att de förvaltar den väl. Det ska vi följa upp. Givetvis ska vi också, precis som Roger Tiefensee sade, ha en uppföljning och titta på vad vi har åstadkommit.
Övergödning är ett stort problem. Det känner vi alla till. Det finns i dag ett antal pilotprojekt i Sverige där man tittar på hur man kan fånga upp närsalterna fosfor och kväve från jordbruket. Det finns bra finansiering för det inom lantbruksprogrammet, där man kan anlägga våtmarker med upp till hundraprocentig finansiering. Inom LOVA-programmet kan man få pengar för att anlägga vattenområden kring åar och diken, anlägga översvämningszoner och göra meandringar och trädplanteringar. Det finns ett flertal exempel, bland annat Tullstorpsåprojektet i Skåne där man tar ett helhetsgrepp när det gäller vattendrag. Det görs mycket, men det tar tid. Man måste kunna utvärdera detta på ett förnuftigt och bra sätt. Forskningen är inte riktigt framme ännu. Är det lösligt eller partikelbundet fosfor? Det är en svår fråga, och därom strider många av de lärde. Mycket av detta löser vi förhoppningsvis under tiden.
Jag håller med Jan-Olof Larsson om att enskilda avlopp är ett problem. Från riksdagen har vi en klar och tydlig lagstiftning. Det faller på kommunerna att ta hand om detta. Trots att man trycker på kommunerna är de ibland inte benägna att göra det som lagen kräver. Det finns visserligen tillsynsmyndigheter, men jag tror att det finns en del att göra här. Det läcker en hel del från de enskilda avloppen.
Jag kan inte låta bli att förvåna mig över diskussionen om köttproduktionen. I Sverige har vi den lägsta köttproduktionen på många år; det får vi inte glömma. Det är mycket importerat kött som kommer in. Att lösa detta är en konsumtionsfråga.
Vi får heller inte glömma att spridningen av gödsel, speciellt stallgödsel, är hårt reglerad.
Sverigedemokraterna lyfte upp en intressant fråga, nämligen att göra biogas av alger och hitta ett kretslopp i det. Det förekommer bland annat i Trelleborgs kommun i det så kallade WAB-projektet. Det finns en hel del grundproblem när det gäller hur man ska få bukt med tungmetallerna. Den frågan är inte löst ännu.
Sammanfattningsvis tycker jag att vi har haft en intressant diskussion. Vi är i mångt och mycket överens. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)