Fru talman! Vi debatterar i dag ytterligare en fråga om reduktionsplikt. Den här gången handlar det om flyget. Om några veckor kommer en ny debatt om reduktionsplikten för vägtrafiken.
Sverigedemokraterna har kritiserat systemen, inte för att vi är emot reduktionsplikt av princip eller för att vi är kritiska till användande av biodrivmedel som en del av bränslemixen utan för att vi tycker att man måste problematisera frågan. Den är inte okomplicerad, och marknadssituationen är inte lätt att förutspå. Vi har inte heller full kunskap om alla råvarors miljöpåverkan när det öppnas en ny marknad för bränsleframställning eller hur olika råvaror styrs på marknaden. Om en råvara används till en viss sak i dag och det sedan öppnas en ny marknad kan det hända att det sker en förflyttning av råvaror, vilket totalt sett ger en väldigt dålig effekt för miljö och klimat. Detta måste man ta hänsyn till när man funderar på de här frågorna.
Fru talman! Flyget är en grundläggande del av svensk infrastruktur. Som ett avlångt och glesbefolkat land där avstånden är långa mellan norr och söder behöver vi ett livskraftigt flyg. Vi kommer aldrig att få fram ett finmaskigt nät av snabba och kostnadseffektiva järnvägsförbindelser som täcker hela landets behov.
På längre sikt är det av stor vikt att flygplan kan drivas av andra bränslen såsom el och vätgas, men där kommer vi inte att vara i någon stor skala under de närmaste decennierna. I väntan på detta introduceras nu ett reduktionspliktssystem för flygsektorn. Sverigedemokraterna är positiva till alternativa flygbränslen och en viss inblandning av biodrivmedel, men vi har en del förbehåll.
Fru talman! Oklarheterna är många. Vi vet inte mycket om tillgången och efterfrågan på marknaden. Det gör det svårt att fastställa en nivå inom reduktionsplikten, varför vi tycker att det är fel tidpunkt att sätta upp en lång trappa för reduktionsplikten de närmaste åren. Riskerna handlar dels om hållbarheten i bränslet, dels om vilket priset blir. Vi vet väldigt lite om det i dag.
När politiker väl har bestämt sig för någonting, som en sådan här trappa, är risken stor att man håller fast vid den även om konsekvenserna blir negativa. Därför bör man gå mer försiktigt fram, är vår åsikt. Det är tveksamt om en så omfattande reduktionsplikt, som den blir på sikt, verkligen kommer att bidra till att minska utsläpp av växthusgaser globalt när man tar hänsyn till alla indirekta effekter.
Jag läste häromdagen en rapport från ICCT. Det var de som upptäckte dieselbluffen. I rapporten kommer de fram till att EU kanske bör kunna nå upp till 2 procents inblandning av hållbara biodrivmedel till 2030. De tror alltså att 2 procent är en realistisk nivå. Regeringen har en helt annan syn på detta, kan man konstatera.
Fru talman! Vi anser att reduktionspliktens krav om procentuell inblandning i flygfotogen bör regleras i takt med tillgången på hållbara och kostnadseffektiva alternativa bränslen, från företrädesvis svenska källor, men att regeringen med fördel bör utforma incitament för näringslivet och markägare att öka framställningen av just sådana bränslen. Dessa incitament bör dock inte bestå i rena subventioner som långsiktigt drabbar skattebetalarna. Om reduktionsplikten för flygfotogen ska ökas i Sverige är det viktigt att det sker i en takt som är praktiskt och ekonomiskt realistisk men även att det inte får oacceptabla kostnadsdrivande effekter för vare sig flygbolag eller passagerare.
Med det sagt vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 2.