Fru talman! Det är ganska dystert att lyssna på Miljöpartiet; det är som att backa in i framtiden. Man säger nej till biobränsle. Man säger nej till el. Vätgas vet jag inte riktigt, men förmodligen säger man nej även där. Ni har alltså haft sju år på er, Lorentz Tovatt, och det är ganska lång tid för att få på plats olika styrmedel för att främja flyget i en hållbar riktning.
Moderaterna har länge velat ha reduktionsplikt, och vi har velat ha differentierade start- och landningsavgifter. I vårt budgetförslag lägger vi stora medel på forskning kring och utveckling av både elflyg och hållbara inhemska bränslen. Vi skulle gärna se att regeringen på riktigt drev på för att förändra de regler som gör att vi i dag inte kan ha en skatt på flygbränsle, men däremot vänder vi oss mot en skatt på flygstolen. Det ställer nämligen inte krav på flygbolagen att ställa om utan stänger bara ned.
Min fråga kvarstår, trots allt. Jag ser inte att det riktigt finns någon genuin vilja att ställa om, för om man på allvar tyckte att det var målet med vår flygpolitik - att vi ska kunna flyga grönt i framtiden, för att använda regeringskollegan Socialdemokraternas ord - ska man inte stänga ned flygplatser utan att bygga ut andra. Då ska man inte införa flygskatter utan klimateffekt. Man måste göra rätt saker. Jag brukar säga att den här regeringen ägnar sig åt symbolpolitik, men ibland vill jag faktiskt använda värre ord än så. Det är nämligen rent korkat att inte styra mot ett hållbart flyg i framtiden.
Återigen: Vad är politiken framåt? Är det regeringens uppfattning att vi ska stänga ned Bromma utan att bygga ut Arlanda? Ska vi i praktiken minska den mängd skog vi ska bruka i Sverige? Är det lösningen för att ställa om flyget, när vi behöver göra i princip tvärtom? Vad är regeringens politik? Är det som Lorentz Tovatt står här i dag och säger regeringens samlade politik på det här området, eller är det en partsinlaga från ett av regeringspartierna? Vem är det i så fall som för regeringens talan i kammaren?