Fru talman! För många elever undantogs felaktigt från Pisaundersökningen 2018. Det handlade om barn med utländsk bakgrund och bristande språkkunskaper men även om elever med funktionsnedsättningar och elever som var frånvarande vid provtillfället. Kunskapsbristerna i Sverige har därför varit större än vad utbildningsminister Anna Ekström och regeringen tidigare har gett sken av.
På Utbildningsdepartementet fanns redan i december 2019 uppgifter från regeringens egna tjänstemän om att för många elever exkluderats. Utbildningsministern kände till detta, men trots varningarna gjorde alltså inte regeringen tillräckligt för att följa upp de misstänka felen. Riksrevisionen har ju riktat skarp kritik mot regeringen för detta.
Men inte nog med det - i ett skriftligt svar till riksdagen den 9 juli 2020 svarade utbildningsministern att hon inte haft några uppgifter som skulle antyda att elever exkluderats på felaktiga grunder och därför inte har haft några skäl att ifrågasätta den officiella statistiken. Det är detta som gör Pisaskandalen så allvarlig.
Fru talman! Varför påstod utbildningsministern att hon inte haft några uppgifter som skulle antyda att elever exkluderats på felaktiga grunder? Vi har ju tidigare hört utbildningsminister Anna Ekström säga att hon inte medvetet ljugit för riksdagen, men oavsett om ministern har ljugit medvetet eller av misstag har hon farit med osanning. Frågan löd: Kände ministern till att elever medvetet, och i strid med OECD:s regelverk, exkluderats från att göra Pisaprovet? Ministern svarade ordagrant att hon inte haft några uppgifter som skulle antyda att elever exkluderats på felaktiga grunder. Men detta var inte sant. Det var ju precis sådana uppgifter som ministern försetts med av sina egna tjänstemän i den interna promemorian från december 2019.
Om ministern menade något annat än vad hon svarade borde hon i stället ha svarat som hon menade. Att inte göra det duger inte, för Sveriges riksdag måste kunna lita på att det som statsråden svarar är sant och inte falskt. Hur ska svenska folket annars kunna ha förtroende för sin regering?