Herr talman! Jag vill gärna redovisa resultatet från de undersökningar som Skatteverket har gjort. De har ställt frågor till allmänheten ifall man känner någon som skattefuskar. År 2002 uppgav 30 procent att man kände någon som gjorde det. Till 2006 hade siffran faktiskt ökat till 31 procent som upplevde att någon fuskade. I dag är siffran 16 procent. Det har alltså varit en kraftig minskning av den uppmätta andelen som känner någon som fuskar.
Skatteverket har också ställt frågor till allmänheten ifall man känner någon som har arbetat svart under det senaste året. År 2002 var det 47 procent som gjorde det. Den siffran hade till 2006 ökat till 49 procent. Halva befolkningen kände alltså då någon som arbetade svart. I dag är siffran 27 procent.
Man ställde också frågan till medborgarna: Känner du någon som under de senaste åren har anlitat svart arbetskraft? År 2002 var det 44 procent som svarade ja på den frågan. År 2006 hade det ökat till 48 procent. I dag är det nere på 30 procent.
Vad beror det här på? Vi hade alltså 2002-2006 ett växande skattefel, en växande acceptans av skattefusk och en växande upplevelse av illojal konkurrens. Efter 2006 har vi fått en positiv utveckling. Vi har vänt trenden, ökat legitimiteten för skattesystemet och minskat riskerna för skattefusk.
Jag tror att det hänger ihop med att den här regeringen verkligen har tagit krafttag mot skattefusk. RUT och ROT tror jag är två av de åtgärder som spelat väldigt stort roll för att det i dag är färre företagare som upplever illojal konkurrens. Jobbskatteavdraget har haft mycket stor betydelse eftersom det har sänkt skatten för framför allt låg- och medelinkomsttagare. Det faktum att löntagare som redovisar sin skatt i dag har väsentligt mer i plånboken har naturligtvis haft en positiv effekt på skattefusket.
Vi har också vidtagit väldigt tuffa kontrollåtgärder de här åren: kassaregister, personalliggare och skärpningar av ränteregler och handelsbolagsregler. Vi har helt enkelt städat i de räntesnurror som växte under de socialdemokratiska åren, då pengarna i stor skala lämnade Sverige.
Nu är det ju tyvärr så att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna - Jonas Sjöstedt, Gustav Fridolin och Stefan Löfven - tänker sig att bilda regering tillsammans. Syftet med den regeringen är att rulla tillbaka en hel del av de här reformerna. RUT-systemet ska antingen avskaffas eller försämras. Skatterna för vanliga inkomsttagare ska höjas. Man ska höja arbetsgivaravgifterna och höja restaurangmomsen. Där är Miljöpartiet inte riktigt överens med de andra, får man dock konstatera, så oenigheten är ju rätt betydande.
Det mest troliga resultatet av den typen av politik, om den skulle bli verklighet, är att legitimiteten för skattesystemet återigen minskar och att vi kommer tillbaka till nivåerna vi hade när Socialdemokraterna styrde, då 49 procent kände någon som hade anlitat svart arbetskraft, 49 procent kände någon som hade arbetat svart och 31 procent svarade att de personligen kände någon som skattefuskade. Det var så siffrorna såg ut när man tillämpade den socialdemokratiska politiken. Det var därför Gunnar Myrdal en gång konstaterade att vi var på väg att bli ett samhälle av skattefifflare. Det var det socialdemokratiska skattesystemet som lade grunden för det, och det är djupt bekymmersamt att Socialdemokraterna ingenting lär av historien.